Trött

Nej det här är inte ett vanligt inlägg om trötthet, jag slår till med trötthet på många fler nivåer än vanligt.

Vi har sovit lite sämre i fler veckor och inte riktigt kommit ikapp. I morse innan jag vaknade drömde jag att jag hade försovit mig till 11.30. I verkligheten behövde jag vara på jobbet senast 07.30 för att hinna med en grej. Så när jag vaknade ur drömmen strax innan 06 var jag både glad och positiv till att jag trots allt inte försovit mig och dessutom pigg.

Jag insåg att piggheten var en tillfällig schimär, men den fick mig ändå upp ur sängen och iväg till jobbet. Alltid något. Väl på jobbet under förmiddagen kände jag det som att om jag fokuserar lite till under det här mötet kommer jag att svimma.

Igår hade vi middagsgäster från Kenya, Zambia och Uganda. Ungefär som för ett år sen, fast de här personerna var inte hbt-personer utan anställda på människorättsorgansisationer och arbetar med hbt-frågor i någon mån, i sina länder. Vilket som vi vet inte är en lätt match.

Efter förra årets middag var jag deppig i en halv vecka. Så blev det ju inte i år och det är ju skönt. Årets middagsgäster lever inte under ständigt hot och respekteras som människor. Och kanske är det så att de har större möjlighet att föra hbt-frågor framåt i de här länderna.

Och jag får fortsätta göra det jag kan. I går innebar det att visa vårt bröllopsalbum och vidga folks vyer.