Det var den veckan

Helt i min egen takt fick jag en kris på halsen och fick rida ut den. Kom ut på andra sidan som en mer sansad person, med hopp om livet. Tack för det.

Sen var det klippt igen, kan man säga. Eller - jag fick riktigt tråkiga nyheter. Om en f d kollega som har gått bort. Han var i min ålder.

Om jag kunde så skulle jag vilja säga bara "Tack för att du fanns, för att du var i mitt liv under en period och för precis allt du gjorde där". Just nu känns det oerhört tomt att inte kunna hedra någon, tacka någon, när det är för sent.