Oh my ...

For a week now I've been meaning to do a "To do"-list. Instead I rush thorough a non-existing list. Pretty swiftly.

TGIF

Fredag, äntligen, det var inte en minut för tidigt.

Jobbade lite i racerfart, sen ett kort möte med GT-klubben.

Hem och racerstädade, för jag städade inte alls igår. Tjoho, helg!

Almost nearly week end

Weeks tend to go by quickly but this one lingers on. I look forward to this week end because my parents and brother are coming to vistit. Not only look forward though, I fear it too. No one drives me more crazy than parts of my family. But that's the way it is for everyone.

The world is still insane, it's really pushing my patience. I am so sick with it.




The hope for today ...

I think this is the best I've heard in a long time in the desperate battle between The grown up "community" and The young people of the world. A librarian of a school library has decided no one can borrow a book if they wear a cap or if their underwear shows. Good going!

The untidy, supposedly cool, good sense and style neglective youth now have to face the brutal punishment of not being able to borrow books in the school library.

Surely the world will take a positive turn after this.

Mellow

Det är sådär.

I have felt better. Firstly, I 'm tired, I didn't go to bed in time yesterday and I didn't get up in time today. Well, no harm done really. Tonight I am supposed to go bowling with people from work.

Secondly, they're not gonna show Medium tomorrow and why is that? It's the final games of the national ice hockey league.

So what's up in this shitty world today? Well the only prescription that I use (sometimes) is now confirmed to cause heart conditions, full heart stops and a list of a few other nasty things up to suicide. Good morning to me! How wonderful.

I am going to write an article on the italian election, from a lgbtq-angle. I guess that is what will keep me going.

Working girl...

Not so tired, kicking some ass if needed (as usual).

At work. Filling in for a collegue who's sick. Fussy messy. The legal experts, how the drive normal people crazy! It is fascinating!

Drinking water, drinking my lovely green tea, contemplating, thinking about what I will have for lunch, browsing the web for Allison Dubois info. (I lovelovelove the tv show Medium).

Just another day, so far. And it is raining. I guess that can be good.

Later ...

At home. First I attended a spinning class at work and then I went to a community meeting on some nature reserve and housing plans they make for my neighbourhood. I am a total NIMBY, in fact I am going to make phone calls. Oh yes I am.

And what not? Bro called! My younger brother, he said he's coming up this weekend along with my parents. Yay! Cool, always nice to hang out with him. We talked for half an hour, mostly about politics and the upcoming general election (this Sept.). I like chatting with him, he's a good boy.

Nattlig kram

På jobbet. Är satans trött, som vanligt nu för tiden.

Men sömnen är i alla fall lite bättre. I natt hände det skummaste nånsin. Jag blev kramad. Ja i drömmen då. Men det var så verkligt att jag tror att det var på gränsen till verklighet. Det var en rent fysisk upplevelse, jag kände kramen och vaknade av den. Det var både en varm känsla och jag måste erkänna att jag blev lite rädd.

Men jag vet vem kramen kom ifrån. Jag fick en kram till sen. I drömmen låg några spädbarn intill mig och de log och skrattade mot den som kramade mig.

Det är helt ok, jag tycker det var en bra upplevelse, om än rätt skum. Jag har inget emot skumt.

Of course ...

I should probably do this in English so that more people can understand.

Good news I: I got home early from work so that I could take a nap, I was really tired. The week felt bumpy already when I got out of bed. Maybe due to lack of sleep the previous weeks and my very odd nighttime experience of being huged awake in the middle of the night when there was noone (at least not a living person like we know them) there ...

Good news II: I am totally ok with next weekend's dinner plans. The fuss exhautsted me.

I've got to get more tea. I got some lovely earl green teabags in London last week, they'll have to sell them here as well.

"Got to get again and again ..." - Who am I?

Deklarera som blev Städa som blev Tornado samt Grus i Familjemaskineriet

Well publikum.

Jag skulle deklarera tänkte jag. (I ivern att få återbäringen innan midsommar.)
Jag tog ut högen med papper ur skåpet (ni vet högen man bygger på i ett halvår - år tills man tar tag i den och sätter in 10% i en pärm och slänger resten för det var visst bara skräp eller redan försent). Detta byggdes med ofattbar lätthet ut till en rensningstornado som drog in i varje skåp och låda i hela lägenheten. Alltid skönt att få sånt gjort. Jag har sett en skrämmande mängd damm och åkallat Jesus ett antal gånger under tornadons lopp.

Sen ringde mamma. Hon och pappa ska komma nästa helg, det är bestämt sen länge. Det är deras årliga besök. (Man skulle kunna använda ordet biennal i det här sammanhanget. Mina föräldrar spinger inte ned dörrn hos mig, kan man säga.)

Mamma hade att säga att moster hade ringt henne och bjudit oss på middag på lördag. Är det ok med mig eller?

Inte bra.

Redan här vet jag hur det kommer bli. Jag blir inom mig sur. Det är en klassisk surhet som hämtar sin kraft ur nuet och - hör och häpna - händelser och mönster från förr! Jag vet att jag varken vill eller kan dölja mina känslor så jag säger som det är: Det är inte ok.

Med mig är det så att det tyvärr inte stannar där. Hade jag fått gå tillbaka så hade jag nöjt mig med "Det är inte ok." Men jag har för mycket känslor! Och för stort behov av att ventilera dem. Så det blev tre halvtimmeslånga samtal, vi har fortfarande inte satt punkt i den här diskusisonen.

Det jag ska göra nu är att fundera över hur man bäst är vuxen i den här situationen. (Jag orkar inte dra alla detaljer här.) Men nyckelorden är väl engagemang - prioritera - ömsesidighet - hänsyn. Familjegruset, helt enkelt. Jag själv har alla rätt såklart, de andra klarar sig sådär.

Syster, som ringdes upp, förstod mig, vilket fick mig att förstå för andra gången idag att det inte är jag som är fånig. Vilket både gjorde mig glad (för förståelsen) och förbannad igen för att jag blir blåst.

K. är i vecka 11, halleluja!