Tyst

Tyst vilar bloggern och dammet växer. Men snön är i alla fall borta.

Livet formligen slukar all tid och energi just nu. Och har gjort det ett tag. Det har varit sjukdom och elände, trötthet och jobbskit. Och omständigheter. Som till slut lämnade mig med det enda vuxna valet att kavla upp ärmarena och vara mitt bättre jag. Sen önskar jag ju ibland att jag var en lite mer tålmodig mamma som inte ryter. Hatar ryt. Det är sämst.

Vi har lagt på en våning på vårt hus. Det har gått smidigt och bra, men nu är det kaos. Ett sånt där helt oundvikligt byggkaos som bara byggen kan generera. Men, vi håller modet uppe och ser ljuset i tunneln.

Och annars är allt bara fint faktiskt.

Slipdamm slipdamm på er!