Klimatet, jag har bara börjat

Sedan en tid har jag börjat ta in det här med klimathotet. Fråga mig inte varför, det vet jag inte. I normala fall orkar jag inte. Men av någon anledning har jag börjat läsa lite, tidningsartiklar och bloggar och tro mig det är inte kul. Alls.

Jag har vetat om att klimatet håller på att gå åt helvete sen jag gick i mellanstadiet. Fram tills nu har jag tagit till mig av nyhetsflödet fragmentariskt (som de flesta andra antar jag) och byggt upp en personlig syn på hur saker och ting fungerar, det som i dagligt tal kallas "tro".

Och det här fungerade bra fram tills för någon månad sen. Nu är det ganska dålig stämning (inom mig). Och som en händelse har Världsbanken kommit med en klimatrapport och den är inte positiv.

Min korta sammanfattning av läget är så här: om inte något väldigt drastiskt görs väldigt snabbt kommer jordklotets temperatur att stiga snabbt. Vilket kommer leda till en rad saker, som antagligen inte kommer drabba den här bloggens läsare på direkten, det är inte vi som kommer stryka med, men som ändå blir väldigt dåligt framförallt i stora delar av världen där det surprise surprise bor en massa fattiga människor.

Det kommer också leda till att tundran tinar och då frigörs metangas (?) som på ett bräde kommer öka på växthuseffekten 700 gånger. Och då kommer saker givetvis hända mycket snabbare. Vet inte om någon har räknat på vad det skulle innebära, men det kommer märkas även här kan man nog lita på. Vid det här laget hoppas man ju att man själv är död och begraven.

Jag hörde DNs vetenskapsjournalist Karin Bojs säga att hon tyckte det läskigaste var att uppvärmingen leder till surare hav, vilket leder till mer kolsyra i haven, vilket leder till att mikroorganismer slås ut. Och de är basen för hela ekosystemet tydligen. Det tyckte hon var läskigt. Varför vet jag inte, för det preciserades inte. Men vad jag vet ska ekosystem inte rubbas, speciellt inte de som rör hela jordklotet. Verkar inte stabilt.

Det är mycket jag inte gillar med det här, mest alla frågetecken. Då är det bättre med mayakalendern, som anger ett exakt datum när världen kommer gå under, punkt slut.

Jag vet att det finns tekniska lösningar för att göra en omställning av samhället men jag vet också att det politiska ledarskapet, speciellt globalt, inte finns. Det finns väl knappt nationellt? Där ligger vi i Sverige väl ändå ganska långt fram och hey... Lena Ek känns inte som någon sueprhero.

Det enda som finns som jag ser det, är personliga ställningstaganden. Klimatsmarta individer i vardagen. Privatmoral. Men jag är lite brydd över hur jag ska ställa mig till detta när Kina startar ett nytt kolkraftverk i veckan.

Så som det är nu så tror jag faktiskt inte på att klimatförändringarna kommer stoppas. Inte med de förutsättningar som finns för handen idag. Jag tror mer på att vi får förbereda på nåt scenario som inte är särskilt kul och som inte är lätt att förutspå.

För ett år sen hade jag sagt att jag tycker att det är politikens uppgift att tillhandahålla en lösning. Idag tycker jag det är tydligt att så kommer det inte att bli. Jag kommer försöka hantera det här att jag inte bara stänger av längre. Jag vet inte tillräckligt än, men sen kommer jag definitivt väga samman allt till en plan.

Är jag för pessimistisk? Vad tänker andra om sånt här?