Journalistik?

Nu är jag jävligt irriterad. Jag är ganska intresserad av det här med att ge barnen en god miljö att växa upp i och är helt inne på att vara en genomtänkt och kritisk konsument. Men jag kan ganska lite om allt möjligt. Vad bra då att vi har media som kan hjälpa oss där vi själva inte är kemister, miljöexperter och psykologer och allt vad det är. NOT.

Herregud vilken värdelös jävla artikel det här är: "Välj glas istället för plast". (Föga förvånande publicerad i mitt nästan hatobjekt DN).

Här intervjuar en journalist, inte en expert, utan ta-da - en annan journalist om att hon försökt rensa bort gifter från sin sons tillvaro. Det kan nog vara det sämsta jag har ägnat fem minuter åt sen jag rökte min sista cigarett (var tidigare feströkare).

Vad får vi vet här då? Inte ett skit faktiskt. Däremot får man en väldigt stark känsla av att kemikalier = gift och att det inte är bra för barnen. Och att tillvaron är full av det. Att tillvaron är full av plast visste jag redan och att gift är giftigt hade jag också räknat ut.

Jag får också tipset att vara en frågvis konsument. Men vad är det jag ska fråga?

Vad är det i sakerna som kan vara farligt och framför allt på vilket sätt? Hallå?

Nej men journalisten har skrivit en bok om detta ser ni. Den kan man ju kanske köpa?

Och liksom till att börja med, hon har inte plastnappflaskor till sitt barn, utan glasflaskor. Men skriv en artikel om bara det tycker jag. Hur många flaskors glasskärvor om dagen sopar du upp? Och hur många gånger ha barnet skurit sig på dem? Förutom det helt uppenbara som bara gör mig förbannad - exakt på vilken hylla på ica maxi står glasnappflaskorna med rågumminapp? Jag bara undrar. Nähä, du glömde nämna det ja.

Men boken, den kom du ihåg att ta med. Får sån här skit ens kallas journalistik? Jag skulle kalla det dålig reklam som bara lämnar många frågetecken efter sig. Som poesi, fast utan posei om ni förstår.