Tack

Sådär, nu har någon sagt något vettigt och viktigt om det här med Jonas Gardell och Tårar, som jag inte riktigt kunde själv. Tack Sara Edenheim och DN (för en gångs skull)!

Om man inte orkar läsa kan jag tipsa om den biten, som säger en hel del:

"Där beskyller han lesbiska och transpersoner för att ha tagit över (det schlager- och dragqueenspäckade) Pridefirandet och att de lesbiska inte lyfte ett finger när bögarna dog i aids (för övrigt en osanning som han borde skämmas över).

Lesbiska och queerpersoner, menar Gardell, har helt enkelt fått för mycket plats på sista tiden, och det är dags för bögen att ställa saker och ting till rätta genom att visa vem som egentligen har lidit mest. På något sätt verkar Gardell mest upprörd över detta snarare än över de heterosexuellas likgiltighet. Det är en allvarlig och missriktad affekt mot en redan osynliggjord grupp med mycket litet inflytande på svensk opinionsbildning både under aidsepidemin och i dag. ”Jamen, det var ju bögarna som dog”, vill man kanske inflika. Ja, självfallet, liksom de prostituerade kvinnorna, drogmissbrukarna och de heterosexuella kvinnor som hade sex med hivpositiva män. Grupper som var osynliggjorda då och som fortfarande är det i dag. Gardells historia synliggör således en grupp människor på bekostnad av en rad andra, än mer osynliga, grupper. Och ingen verkar reagera."