Inre och yttre

En av de största utmaningarna med att vara människa just nu är att se till att hålla all jävla yttre skit på avstånd. Alltså, man måste ju gå till jobbet och ägna lite tid och kraft åt något förhoppningsvis hyfsat hållbart och meningsfullt. Om inte annat kommer man ut och får lite luft och man träffar väl förhoppningsvis lite folk och kan satsa på att vara en bra medmänniska. Men alltså resten. All ovidkommande energidränerande jävla skit helt enkelt. (Ja man får svära i den här bloggen.)

Sånt som inte betyder nåt: precis allt som har med media att göra, form, innehåll och ALLT. Pengar, världsekonomi, vad alla tycker och menar. Det allra mesta är till för och har uppkommit för att man inte haft något annat för sig, dvs inte haft en annan prioriteringsordning. Men framför allt är allt tyckande högst livsnödvändigt att hålla på avstånd. (Allt som har med ekonomi är för övrigt ett systematiserat tyckande, viktigt att komma ihåg.)

Sånt som betyder nåt: familjen, hur det känns inuti, mys, att det snart är advent. Att höra sin inre röst.

Man skulle kunna sammanfatta det här svamlet med att det är viktigt att tänka själv. Och känna. Och att Lilla Jag Tycker att det är jävligt bra att det snart är advent.