Märkligt

Vi börjar med att ignorera den långa bloggtystnaden och hoppar direkt på livets mysterier. Barn. Eller är de så mystiska? Jag vet ju egentligen att de är logiska, drivna varelser som har en tydlig agenda. I alla fall det här barnet. Och, de fattar ALLT. Jag vet det egentligen, men det är ändå rätt häftigt när man märker det.

Till exempel. Vi har några gånger visat barnet leken titt-ut, men inte tränat på det eller varit särskilt idoga med det. Fler månader efter att vi prövade skoja med titt-ut började hon själv ta upp denna lek och dessutom säga "titt-ut". Det är gôrskôj nämligen.

Vi har verkligen aldrig lärt henne att det finns något som heter slåss, eller vad "smälla" någon är. Men vi har läst boken Max bil några gånger de senaste dagarna och där förekommer alltså våld i form av smällande. Varje gång vi kommer till sidan där Max smäller Lisa och Lisa smäller Max, så vänder hon sig om till den som läser och smäller personen i huvudet.

Hm...?

Ett par kvällar nu har vi haft som projekt att barnet ska lära sig somna själv i sin säng. Sagt och gjort. Efter en del dividerande om metod så hade landade vi i något som bara kan beskrivas som femminutersmetoden. Vi liksom hamnade där, för inget annat verkade funka. Men det var med lite bävan i hjärtana. De två första kvällarna blev det en hel del skrik. Och det tog två timmar innan barnet sov. Inför ikväll hade vi tagit oss ett rejält snack om vilka misstag vi inte fick göra. Vi skulle ha en positiv attityd, vara noga med att låta coola och positiva när vi tilltalade barnet, inte helt plötsligt börja amma eller gå in till ett tyst barn som då givetvis bilir jätteledsen, m.m.

Och. Sen bestämde vi oss för att ta ett snack med barnet också. Barnet som förstår allt vad vi säger. Så det gjorde vi. Och förklarade att nu är det läge att lära sig somna själv. Vi kommer lägga ned dig i sängen och gå ut, men vi finns alltid här och vi älskar dig. Du kommer kunna somna alldeles själv.

Det blev lite gnäll, i någon minut. Att gå in och försöka lugna ett skrikande barn var aldrig aktuellt i kväll. Däremot låg barnet och kvittrade för sig själv och somnade först efter en timme. Alldeles själv. Helt utan tårar. Oändligt älskad och uppbackad, alltid.