"Livet bliver en strid, som Viggo siger"

Jag kör med lite schyssta Matador-citat idag och har en i rubriken.

Jag avslutar min dag, som jag tillbringat i hemmet, med mannagrynsgröt och ett glas vitt. Som morfar gjorde. Jag har haft ett gallstensanfall och varit en sväng på Huddingeakuten. Det var inte någon dum upplevelse, det gick riktigt bra. Det var över på en och en halv timme. Och en liten tur i natten kan pigga upp.

Annars har man ju hört talas om att folk sitter på akuten i timtal, för att tillslut ge uppp och åka hem och omkomma för att det inte är någon vits längre. Men mig gick det bra för och jag fick träffa vettiga människor.

Detta besparade mig ett krångligt samtal till sjukhuset idag, för at ställa mig i operationskö, det blev så att säga avklarat med besöket. Jag kände mig effektiv när jag åkte hem.

Inte kul!

Dumma jobbiga TV4. Jag har sett fram emot ett avsnitt av House hela dagen och nu visar det sig att där är en supertråkig j-a idrottsgala istället. Fan vad tråkigt. Jag gillar House! Inte sport.

Och jag kommer inte åt en av mina inboxar, där det kommer frågor till frågespalten jag gör, så jag kan inte vara nyttig istället och fixa med det. Nedrans. Jag tror jag går och lägger mig istället. Ska till tandläkaren imorgon.

Tillbaka!

Nej jag är inte helt slut som artist. När man minst anar det skriver jag i min blogg igen.

Jag är tillbaka i vardagen efter en kort liten semester, när jag varit hemma och haft underbart besök av de mest underbara människorna i världen. "Mina" barn, ja. Vi hade kul. (Mina systrar var också med, och jag var en snäll storasyster tror jag.) Bland annat var vi på Junibacken, det är ett jättefint ställe. Ungarna hade nog roligt tror jag.

Jag var en jättebarnslig moster och envisades med att vi skulle äta igelkott till middag. "Vad är det?" frågade barnen. Det är igelkott, sa jag. Det är ju potatismos med istoppade prinskorvar. Gott. Sen var vi ute på en lekplats utanför mitt hus, den var jätteskoj, även för mig. Det fanns en stor gunga som man kunde sitta flera på. Dit tänker jag gå med mina kompisar i sommar. Jajamän.

*suck* Jag har insett att det är svårt det här med att köpa bostad. Jag har kommit på att jag måste spara ihop minst 200 papp för att det ska vara möjligt. Och det är så svårt att räkna på vad det eventuellt skulle kosta när man inte kan gissa vad kvadratmeterpriset blir. Eller ens i närheten. Men lån på en miljon lär det bli minst. Läskigt. Usch. Men men, jag är inte där än. Jag får skruva upp spar-temperaturen ännu mer tills vidare.