Usch
Jag har aldrig förut behövt tvinga i ett barn medicin. Riktig intressekonflikt i att inte kränka barnets vilja och integritet och att barnet ska bli friskt och må bra. Och det är ändå bara alvedon och kåvepenin. På gränsen till omöjligt, eller faktiskt över gränsen.
Ja, det är mina problem idag.
Etiketter: Barnet, kärleken, så jobbigt, å nej
posted by Tudorienne at 08:26
3 Comments:
Kåvepenin är en styggelse. Jag har hittills sluppit undan, men vet att min syster använde obegränsade mängder sylt för att överhuvudtaget lyckas. Hoppas hon piggar på sig snart. Kram
Jag har samma probelm här, inte kåvepenin men anna antibiotika... Pippilotta och jag har en gågn av fyra lyckats bra, två gånger hamnat i kamp som slutat med att hon satt i halsen och en gågn hamnat i nåt mittemellan-läge... bara 7*3-4=17 ggr kvar...
MEN Pippilotta fattar nu att man får GODIS, så hon håller en godis i varje hand och vet att hon får stoppa in dem i munnen när vi är klara - det hjälper...
ALLT BORDE VARA STOLPILLER!!!!!!
Kram!
Vissa saker måste man göra och ta medicin är en sådan, kränkt eller inte. Så är det hemma hos oss - allt kruppande har gjort mig ganska hård i detta. Båda barnen vet att antingen tar man det själv eller så får man ta det ändå. Jag tror faktiskt att det finns en viss trygghet i det. Barnet i famnen med ena armen bakom din rygg. Håll fast andra armen med din ena hand och ge medicin i spruta med den andra. Och gör det fort så är det över sen.
Gräddnosan
Skicka en kommentar
<< Home