Gråt

Jag är nog varken den första eller den sista föräldern som har gråtit vid en förskolelämning. Som jag gjorde idag. Med för lite sömn i bagaget och ett totalt psykbryt från barnet så var familjegråten ett faktum. Jag grät, Ettan grät och Tvåan stämde givetvis in i gråten han med.

Tvåan fick fly upp i en av de snälla barnskötarnas famn medan jag fick försöka lugna och trösta, förgäves. Vi har de senaste dagarna haft två jättebråk, dottern (Ettan) och jag. Någonting får hennes värld att svaja och då svajar det för mig med. Hon reagerar.

Hoppas att hon är sams med mig snart och jag längtar tills när hon kan förklara ännu bättre vad hon känner. Så att tröga mamma fattar.
Fan, det svider i mammahjärtat ibland.