"Det är han i Arvingarna va?"

Man hänger med. Ikväll sitter vi i köket, bara för att toka till det lite. Frugan vill kolla körslaget, för en gammal kompis till henne skulle köra ett solo. De gick vidare. Så myssvennigt det är, hon är helt okontaktbar när det ska meddelas vilka som inte går vidare. Casper åkte ut, vilket vi tyckte var konstigt. De hade ju valt en skön låt.

Kan rapportera att jag öppnade en halvfalska rioja och äter m&m. Går fint ihop. Ser tillbaka på en händelserik lördag där många fina fräscha kronor bytt ägare. Vi har som de svenssons vi är shoppat loss på klädparty, byggvaruhus, spisbutik och på ica maxi. Med kuponger i högsta hugg, ja det är svenssonlivet på en pinne det.

Barnet och katterna (i alla fall en av dem) har blivit bästa polare. Det är en syn för gudar, hur de liksom slingrar sig lite om varann. Fascinerande hur barnet har lyckats lära sig att man måste klappa fint på katterna. Hon är bra på det, men föräldrarna får sig också ett och annat stenhårt nyp. Eller ett finger i näsborren.

Det finns en plan. Lagom till påsk kommer detta hem vara städat och fint. Det gäller att ta med tidsaxeln i planeringen, det är något man lärt sig vid denna uppnådda ålder.

Det jag egentligen vill säga är, att för exakt sju år sen igår hände något väldigt viktigt i mitt liv. Utan att jag hade en aning om det. För sju år sen vann S budgivningen på huset. Huset hon köpte och flyttade in i. Huset som nu är mitt hem, min borg.

Det kan vara nåt att tänka på. Idag kanske det händer nåt man inte har en susning om, som om sju år är Paradiset. Man vet aldrig.