Marching for Sudden (länk)

Idag stiger vi upp allihop. Biter ihop om så behövs. Och så går vi ut i livet, kanske mest för att vi måste. Jag går upp och ut också för att bara gå, leva och fortsätta tro på att en dag kommer allt ha ordnat sig. Ett lyckligt slut. Jag står och går idag för att jag tror på det.

PS. Själv har jag allt jag kunnat önska mig. Nu lever jag med oro. För att nåt dumt ska hända. Mänskligt, men jobbigt. Om än på ett annat sätt än när det går åt helvete.