Kära hjärtanes

Vad mellow det kan kännas att vakna upp till ett helt nytt januari. Jo, men glädjen och entusiasmen inför det nya finns kvar. Den trängs med en del trötthet inombords, baksmälla kallas det. Det brukar ju vara den nyårssmällare som smäller högst.

Men jag mår fint, det är ingen fara på taket. På taket ligger däremot lite snö. Och i luften far snöflingor omkring som om tyngdkraftslagen inte existerade.

Det är fint och städat och diskat i mitt hem igen. Har aningens oroligt gått igenom alla bloggar jag läser för att kolla vilka kommentarer jag skrev innan jag knöt ihop säcken klockan 04 i morse. Inga katastrofer, men jag var ute och kommenterade precis överallt känns det som. Hade det varit för tio år sen hade det nog inte varit allitgenom artiga och rumsrena kommentarer utan sådana som man skulle kunnat ångra dan därpå. Men den tiden är väl som tur är förbi. (Och tur att man inte var lika uppkopplad då.) Allt var inte bättre förr, nästan allt är bättre nu. Plus alla fina minnen!