Allt är frid. Stjärnan blid.

Liten julafton igår med familjen. Alla samlade. Imorgon blir det inte riktgit alla, först på Juldagen är alla här igen.

Julgodis är viktigt. Så igår drog jag igång en osannolikt omfattande julgodisverkstad och satte fyra ungar i arbete. Ingen människa orkar egentligen nåt sånt, men på nåt sätt gick det. Det var ju kaos. Jag skulle göra marsipan-nougat bollar med chockladöverdrag och fem sorters ischoklad. Det går inte att bara ha vanliga, neeej, smak på det ska det vara. I år blev det: pepparmint, kokos, kanel, russin i sprit (inte för barn), nougat.

Syrran kokade kola, som hon hällde upp på en plåt med ett papper som inte släppte kolan. Kris. Brorsan ryckte in och typ diskade bort pappret från den stelnade kolan och sen satte sig syrran och packade in i individuella bitar med smörpapper - något hon hatar. Jag hade färgat marsipan som ungarna skulle göra tomtar eller nåt av. Och så hade jag sparat en omgång ischoklad till dem att fixa med. Som skulle bli plain ischoklad, utan nån smak. Däremot skulle de ha sockerdekorationer som jag köpt i London. Små, små snögubbar av socker.

Brickor med godis som skulle stelna fördes in och ut från verandan, vilket varje gång innebar ett gigantiskt riskmoment. En jul var förstutrappen täckt av blockchoklad som stelnade i samma sekund brickan välte. Julminnen. En del är bättre med lite distans.

Nåväl, mitt i allt detta ska barnen hålla sams (gick jättebra) och vi ska dricka glögg. Lillkillens glögg var så het så han typ tappar/kastar den ifrån sig över hela diskbänken, vilket faktiskt inte ledde till någonting, allt bara fortsatte och inget blev krajat.

Allt gick bra. Och vi har lika mycket godis som vanligt att trycka i oss på två dagar. Känns tryggt.

PS. Jag var ute och joggade en sväng i skogen idag. 8 km.