Jobbet & co

Jag har levt länge och vet att det är viktigt, helt enkelt avgörande, att ha rätt atttityd. Till allt. Så kan väl livets villkor helt enkelt sammanfattas. Trots att jag alltså vet detta, på både ett ytligt och ett djupt plan så är jag långt ifrån 100%-ig när det gäller min attityd. Den lever sitt eget liv kan man säga. Men jag har bestämt att det går att lära gamla hundar att sitta.

På jobbet till exemepel. Det är ett bra ställe att öva på, för hur det än är så är jobbet bara jobbet. Det spelar inte så stor roll. Jag har alltid haft lätt att distansera mig där. Eller i alla fall känt ett behov av det.

På mitt jobb är det så att den ordentligaste personen (ja till och med mer ordentlig än jag) har bytt våning. Hon jobbar inte här längre och i pentryt börjar det balla ur. Jag har misstänkt att det var hon som höll ordning, plockade och tömde diskmaskinen. Jag har sedan någon gång i går börjar irritera mig på försämringen, vilken jag själv alltså inte bidrar till. Men jag tänker inte hålla ordning efter andra. Då är jag hellre arbetslös efter att ha sagt upp mig under ett stort fett bryt som jag eventuellt kommer få om det här fortsätter.

Vad är det bästa att göra? Inte skriva en stor lapp, inte att skicka ett mail. Jag kanske ska prata med folk. Säga åt dem att skärpa sig.

Först ska jag nog gå ned till hon som har bytt våning och säga att det var bättre på hennes tid.