Käcka tjejens helg

Jag har strukit lakan och handdukar. Jag har lagat nio matlådor (tre olika rätter). Jag har promenerat. Jag har sett på film (Marie Antoinette, bra.) Jag har knappt pratat med någon. Jo, min gamla barndomsvän ringde ett par gånger för att rapportera ur en rafflande verklighet i famijelivets krets. Det uppskattas. Det här att ha någon att prata med om det som finns inom en, det man bekymras över, någon som typ fattar, det är verkligen ingen självklarhet. Jag är glad att det trots allt finns några människor i mitt liv som jag kan vända mig till.

Efter den här helgen är jag så väl förberedd man kan bli inför en ny arbetsvecka. Gud vad bra.