Dags att skriva lite
Jag har bloggat lite dåligt i veckan. Men nu!
I morse vaknade jag med en känsla av att nåt var fel. Bekymmerskänsla light. Jag tänkte och tänkte och kom på att det är:
1) att det borde kommit bilder från labbet med posten i måndags, men de har inte kommit än. Jobbigt. Jag ringde och pratade med killen som skulle fixa bilderna i helgen och han sa att det var typiskt att det gått troll i den där orden och skulle fixa dem igen (för fjärde gången). Jag sade att jag skulle komma och hämta dem i eftermiddag, vilket jag inte kan. Jag har inte tid. Jag har däremot ett stort behov av att få de där bilderna innan helgen. Men så kommer det alltså inte bli. Det är i och för sig ingen katastrof, även om det inte är bra.
Men var är de bilderna som skulle ha kommit i måndags? Det ger mig inte någon bra känsla att de är på vift. Det troligaste enligt labb-killen är att posten har sabbat försändelsn på nåt sätt och att de kommer dyka upp tillbaka på labbet inom tre veckor.
Och om det här krånglet är ett budskap från universum så får jag be universum om att vara lite tydligare i sina meddelanden, tack.
2) en av mina fd kollegor som jag träffade igår hade gått ned 20 kg sen vi sågs sist och det var väldigt bra gjort tycker jag. Hon sa att hon gör en mil på under en timme. Det kunde jag inte höra utan att undra om jag också kan det. Detta stör mig nu så till den milda grad att jag i helgen måste hitta ett mil-spår och ge mig ut och testa. Gör jag inte en mil på samma tid eller snabbare så vet jag att det blir en del springade för mig i höst. En sån grej kan nämligen inte passera.
3) gårdagens vindrickande, godisätande och pengarullande tär på mitt annars så snövita samvete. Men för faaaan Bettan, säger jag till mig själv. Jag har nog inte köpt en enda onödig pryl i hela mitt liv (och om jag har det så kostade det inte mycket och jag kommer att ge bort dem till nån annan som kanske behöver de skorna bättre). Lite godis, vad gör det om hundra år? Jag är ändå inte tjock. Och kära nån, lite vin vad gör det? Jag kan ju bara låta bli att dricka vin i helgen så jämnar det ut sig. Som om det var ett problem! Det är det inte.
För det finns inga problem. Nej, det gör inte det. Allt är som det ska vara.
Nu har jag en dag av jobbande framför mig. Det känns lite onaturligt. Men det är bäst att jag sätter igång. Jag har varit så avslappnad den här veckan, förmodligen för att det är många som är ute och reser och det är rätt tomt här.
Inneboenden ligger på sjukhus, han blev opererad igår. Nu ringde han och berättade att han levde. Positivt! Det verkade ha gått bra.
Snart ska jag jobba lite. Först ska jag ringa och höra hur läget är i flyttkarusellen.
I morse vaknade jag med en känsla av att nåt var fel. Bekymmerskänsla light. Jag tänkte och tänkte och kom på att det är:
1) att det borde kommit bilder från labbet med posten i måndags, men de har inte kommit än. Jobbigt. Jag ringde och pratade med killen som skulle fixa bilderna i helgen och han sa att det var typiskt att det gått troll i den där orden och skulle fixa dem igen (för fjärde gången). Jag sade att jag skulle komma och hämta dem i eftermiddag, vilket jag inte kan. Jag har inte tid. Jag har däremot ett stort behov av att få de där bilderna innan helgen. Men så kommer det alltså inte bli. Det är i och för sig ingen katastrof, även om det inte är bra.
Men var är de bilderna som skulle ha kommit i måndags? Det ger mig inte någon bra känsla att de är på vift. Det troligaste enligt labb-killen är att posten har sabbat försändelsn på nåt sätt och att de kommer dyka upp tillbaka på labbet inom tre veckor.
Och om det här krånglet är ett budskap från universum så får jag be universum om att vara lite tydligare i sina meddelanden, tack.
2) en av mina fd kollegor som jag träffade igår hade gått ned 20 kg sen vi sågs sist och det var väldigt bra gjort tycker jag. Hon sa att hon gör en mil på under en timme. Det kunde jag inte höra utan att undra om jag också kan det. Detta stör mig nu så till den milda grad att jag i helgen måste hitta ett mil-spår och ge mig ut och testa. Gör jag inte en mil på samma tid eller snabbare så vet jag att det blir en del springade för mig i höst. En sån grej kan nämligen inte passera.
3) gårdagens vindrickande, godisätande och pengarullande tär på mitt annars så snövita samvete. Men för faaaan Bettan, säger jag till mig själv. Jag har nog inte köpt en enda onödig pryl i hela mitt liv (och om jag har det så kostade det inte mycket och jag kommer att ge bort dem till nån annan som kanske behöver de skorna bättre). Lite godis, vad gör det om hundra år? Jag är ändå inte tjock. Och kära nån, lite vin vad gör det? Jag kan ju bara låta bli att dricka vin i helgen så jämnar det ut sig. Som om det var ett problem! Det är det inte.
För det finns inga problem. Nej, det gör inte det. Allt är som det ska vara.
Nu har jag en dag av jobbande framför mig. Det känns lite onaturligt. Men det är bäst att jag sätter igång. Jag har varit så avslappnad den här veckan, förmodligen för att det är många som är ute och reser och det är rätt tomt här.
Inneboenden ligger på sjukhus, han blev opererad igår. Nu ringde han och berättade att han levde. Positivt! Det verkade ha gått bra.
Snart ska jag jobba lite. Först ska jag ringa och höra hur läget är i flyttkarusellen.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home