Tillbaka!
Nej jag är inte helt slut som artist. När man minst anar det skriver jag i min blogg igen.
Jag är tillbaka i vardagen efter en kort liten semester, när jag varit hemma och haft underbart besök av de mest underbara människorna i världen. "Mina" barn, ja. Vi hade kul. (Mina systrar var också med, och jag var en snäll storasyster tror jag.) Bland annat var vi på Junibacken, det är ett jättefint ställe. Ungarna hade nog roligt tror jag.
Jag var en jättebarnslig moster och envisades med att vi skulle äta igelkott till middag. "Vad är det?" frågade barnen. Det är igelkott, sa jag. Det är ju potatismos med istoppade prinskorvar. Gott. Sen var vi ute på en lekplats utanför mitt hus, den var jätteskoj, även för mig. Det fanns en stor gunga som man kunde sitta flera på. Dit tänker jag gå med mina kompisar i sommar. Jajamän.
*suck* Jag har insett att det är svårt det här med att köpa bostad. Jag har kommit på att jag måste spara ihop minst 200 papp för att det ska vara möjligt. Och det är så svårt att räkna på vad det eventuellt skulle kosta när man inte kan gissa vad kvadratmeterpriset blir. Eller ens i närheten. Men lån på en miljon lär det bli minst. Läskigt. Usch. Men men, jag är inte där än. Jag får skruva upp spar-temperaturen ännu mer tills vidare.
Jag är tillbaka i vardagen efter en kort liten semester, när jag varit hemma och haft underbart besök av de mest underbara människorna i världen. "Mina" barn, ja. Vi hade kul. (Mina systrar var också med, och jag var en snäll storasyster tror jag.) Bland annat var vi på Junibacken, det är ett jättefint ställe. Ungarna hade nog roligt tror jag.
Jag var en jättebarnslig moster och envisades med att vi skulle äta igelkott till middag. "Vad är det?" frågade barnen. Det är igelkott, sa jag. Det är ju potatismos med istoppade prinskorvar. Gott. Sen var vi ute på en lekplats utanför mitt hus, den var jätteskoj, även för mig. Det fanns en stor gunga som man kunde sitta flera på. Dit tänker jag gå med mina kompisar i sommar. Jajamän.
*suck* Jag har insett att det är svårt det här med att köpa bostad. Jag har kommit på att jag måste spara ihop minst 200 papp för att det ska vara möjligt. Och det är så svårt att räkna på vad det eventuellt skulle kosta när man inte kan gissa vad kvadratmeterpriset blir. Eller ens i närheten. Men lån på en miljon lär det bli minst. Läskigt. Usch. Men men, jag är inte där än. Jag får skruva upp spar-temperaturen ännu mer tills vidare.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home