Hur mysigt det var - en markör

Vi har haft familjehelg som sagt. Och det var så där superlyckat så man tror knappt det är sant för det måste betyda att alla inblandade är lyckliga och harmoniska. Ett tecken på hur mysigt det var, är ett av barnens kommentarer. Barn är ju som vi vet en indikator på hur saker egentligen förhåller sig. Det här var 3,5-åringen som sade "Kommer tomten imorgon?"

Han hade helt enkelt så kul som man bara har på jul. Det bästa är att vi ses allihop till jul igen, och det är ju snart. Pappa myste till det genom att säga "I år ska vi inte ha nån gran." Vi andra mös-skrattade. Han säger det varje år, och det är startskottet till begynnelsen till början av julstämmningen. Det hör till att mamma ska avfärda honom med ett skratt ifall någon mot förmodan fortfarande tar honom på allvar och sen ska vi skämta lite om det, någon säger "Varje år!" och pappa ska säga "Men den tar så mycket plats." Han är pedant och hatar när saker barrar för då vill han dammsuga varje dag.

Men sen hugger pappa en gran själv på mark som hans arbetsgivare äger. Så man får den gratis, eller om man skänker en hundring till nåt välgörande.

Jag har börjat tänka på ischoklad och deklarerade att i år ska jag överträffa mig själv. Och Karl-Bertil Jonssons jul. Ah. Jag är en sucker för sånt här, men säg det inte till nån.