Oui Paris ... je viens

Fredag. Den här veckan har gått sjukt fort. Bra, bra.

Det har varit lugnt på jobbet. De är tappra de som ska sluta och verkar inte alltför knäckta. De flesta har ju någonting att falla tillbaka på också. De smarta och eftertraktade - mina roliga kollegor! Speciellt P då. Jag har aldrig jobbat med någon som är så generös som han och som har gett mig så mycket cred. Det ska jag berätta vid tillfälle också. Jag önskar honom allt gott i framtiden. Honom, och alla de andra också.

Så hoppas jag ju på nya fräscha, glada och roliga kollegor förstås. Ska bli intressant att se hur det blir...

Hade lite förlossnings-peptalk med K. Nu är det vecka 35. De andra två har kommit lite tidigt, hon hoppas på att gå minst 37 veckor. Detta är såklart det mest spännande av allt.

Plus mitt eget liv med mina tokiga planer. Mer om det senare, en annan gång.

Det som händer först är att jag ska åka till Paris ikväll. Paris . Je viens! Lillebror har skickat mig soundtracket till Amelie de Montemartre, perfekt att ha i mp3-spelaren. Tack broder!