Det här är en vanlig blogg
Jag har läst runt på lite bloggar nu på förmiddagen (för jag har inget för mig på jobbet). Min blogg är ganska klassisk. Och ingen läser den. Men jag skriver i den!
Jag är hungrig. När jag är hungrig kan jag få ångestkänslor, om det går riktigt långt. Det är väl blodsockerhalten som ställer till det. Snart är det i alla fall dags för lunch och matlåda. Spagetti och köttbullar, fan vad jag är glad för den!
Idag kan man läsa om ett medium i SLA, skojigt skojigt!
Igår kväll sändes "En uppstoppad hund" av Staffan Göthe som tv-teater. Tv-teater, bara en sån gammal avdankad sak. "En uppstoppad hund" är en fantastiskt bra pjäs. Jag har sett den tre gånger. Första gången var nångång -89 på Stockholms stadsteater med Simon Gedda och Ann Petré, och det är en av mina bästa teaterupplevelser någonsin. Sen såg jag den några år senare med Riksteatern och för ett par år sen på Örebro stadsteater. Den är något så unikt som en modern svensk klassiker. Igår hade jag på den i bakgrunden.
"Mitt namn är Lampa, om det kan vara till någon upplysning."
"Det ska jag komma ihåg att säga till min son, han tycker det är mysigt med skämt."
Ja vem tycker inte det?
Ser fram emot helgen, igen. En helg som den kommande kan göra mig till världens lyckligaste. Men en sak i taget, nu är det dags för spagetti och köttbullar.
Jag är hungrig. När jag är hungrig kan jag få ångestkänslor, om det går riktigt långt. Det är väl blodsockerhalten som ställer till det. Snart är det i alla fall dags för lunch och matlåda. Spagetti och köttbullar, fan vad jag är glad för den!
Idag kan man läsa om ett medium i SLA, skojigt skojigt!
Igår kväll sändes "En uppstoppad hund" av Staffan Göthe som tv-teater. Tv-teater, bara en sån gammal avdankad sak. "En uppstoppad hund" är en fantastiskt bra pjäs. Jag har sett den tre gånger. Första gången var nångång -89 på Stockholms stadsteater med Simon Gedda och Ann Petré, och det är en av mina bästa teaterupplevelser någonsin. Sen såg jag den några år senare med Riksteatern och för ett par år sen på Örebro stadsteater. Den är något så unikt som en modern svensk klassiker. Igår hade jag på den i bakgrunden.
"Mitt namn är Lampa, om det kan vara till någon upplysning."
"Det ska jag komma ihåg att säga till min son, han tycker det är mysigt med skämt."
Ja vem tycker inte det?
Ser fram emot helgen, igen. En helg som den kommande kan göra mig till världens lyckligaste. Men en sak i taget, nu är det dags för spagetti och köttbullar.