Oui Paris ... je viens

Fredag. Den här veckan har gått sjukt fort. Bra, bra.

Det har varit lugnt på jobbet. De är tappra de som ska sluta och verkar inte alltför knäckta. De flesta har ju någonting att falla tillbaka på också. De smarta och eftertraktade - mina roliga kollegor! Speciellt P då. Jag har aldrig jobbat med någon som är så generös som han och som har gett mig så mycket cred. Det ska jag berätta vid tillfälle också. Jag önskar honom allt gott i framtiden. Honom, och alla de andra också.

Så hoppas jag ju på nya fräscha, glada och roliga kollegor förstås. Ska bli intressant att se hur det blir...

Hade lite förlossnings-peptalk med K. Nu är det vecka 35. De andra två har kommit lite tidigt, hon hoppas på att gå minst 37 veckor. Detta är såklart det mest spännande av allt.

Plus mitt eget liv med mina tokiga planer. Mer om det senare, en annan gång.

Det som händer först är att jag ska åka till Paris ikväll. Paris . Je viens! Lillebror har skickat mig soundtracket till Amelie de Montemartre, perfekt att ha i mp3-spelaren. Tack broder!

It's official

Oh my. Oh my gracious goodness. I'm so totally smitten. It's Jo Frost, the Supernanny, I love her so! She's so ... I don't know where to star or where to stop! She's a godess!

Regn

Idag kom jag till jobbet som en dränkt katt. Det är höstrusk så man får väl ta och höstmysa lite då. Igår körde jag ett pass med afro dance power och ett med box på jobbet. Jag hade smugglat in kompisen Å, som gillade träningen här!

Idag blir det promenad i skogen. Man får passa sig så att man inte halkar på blöta löv. Det kan bli frakturer. Jag mötte en medarbetare här, en av juristerna som hade råkat ut för det i somras och har nu ett brutet ben i gips. Det vill jag inte vara med om.

Och så tänker jag på Paris och läser i guideboken. För jag ska dit snart, det ska jag!

Det är så lugnt på jobbet...

Jag sitter och funderar ... borde jag inte bo i New York? Och prenumerera på Vanity Fair?

Men då skulle jag sakna min skog, där jag kan gå omkring och tänka så bra. Kanske räcker det att hälsa på New York ibland. Jag har ju "Vänner" på dvd. Och kanske prenumerera på Vanity Fair ändå? Eller nåt annat utländskt magasin. Hm...

Så nu kommer hösten

Idag på väg in till stan på tunnelbanan kom jag på det att nu är det en sån där fin dag igen. När hösten nästan är här och är som finast. Hög, blå himmel och solsken. Lufen är frisk, rätt skönt efter all kvavhet vi har haft. Vi förresten? Som om det fanns nåt vi. Gemenskapen i samhället är rätt obefintlig. Jag envisas med vi i alla fall. När revolutionen kommer är vi döda, allihop. Ett stort VI.