... har det hänt mycket. Jag har haft en bra sommar, det har varit härligt väder och jag har haft mycket skoj. Bland annat har jag varit med mina älskade syskonbarn mycket och min familj i övrigt. Jag har återknutit kontakten med en gammal barndomsvän.
Nu känns det som att jag är inne i en lågintensiv livskris. Eller i alla fall vägskäl. Det är en utvecklignsfas som gör sig gällande som rör upp känslor, hemska minnen från förr, gamla konflikter blir fortfarande som nya. Men jag hoppas att jag kommer lägga det bakom mig nu, jag behöver det inte. Verkligen inte. Jag ser fram emot en ny epok i det här som kallas Mitt Liv.
