Skål!

Glad midsommar allihop! Denna högtid är så jäkla mysig och vacker och en anings hysterisk faktiskt. Jag är bara framför allt så enormt tacksam att jag har min lilla familj att vara med en dag som denna. Det kan trots allt inte vara lätt att beskåda all gamman, stånglövning och kransar och nubbar och matporr och tårtor och gulliga midsommarbarn i sociala medier om man själv inte har ett sammanhang att fira i.

Jag har lätt att tänka så för jag var singel i många år innan jag träffade S. Jag satt förut och gick igenom våra midsomrar tillsammans. Vi har firat bara vi hemma två av våra år. Som i år. Det är superskönt.

Några år har vi varit utbjuda till landställen utanför stan och det har också varit jättemysigt, men faktum är att vi de två föregående midsomrarna har vi varit helt slut. Och då kommer inte umgänge och högtidshysteri alls till sin rätt på samma sätt. I år är vi inte slitna och det är enormt skönt.

Men i år är vi hemma i förorten. Sovmorgon i omgångar för mammorna, sillunch och sen iväg till traditionellt firande med dans kring stång och fiolspel och fiskdamm till barnen. Sen hem till jordgubbstårta som jag nu undrar hur vi ska bli av med eftersom vi inte har några gäster och man kan ju knappast äta upp hela själv.

Barnen somnade ovaggade och tanken var att vi skulle ha grillmiddag, men det orkar vi inte. Det är chips och dip och smågodis istället. Och lite slösurf till det. Rätt oslagbart ibland.