I get by ...

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men jag har lugnat ned mig. Jag trodde att det var slut, finito, the end. Jag var så arg/less/m.m./m.m. så jag såg bara ridån gå igen. Sånt som bara kan upplevas av det inre trycket. Jag kom på att jag nog byggt upp det under ett tag. Men ville inte kännas vid det, så jag tittade åt ett annat håll.

Men, nu har jag accepterat, beslut har fattats, allt känns lugnare. Visst, jag är ensam, men inte så superensam. Igår hade jag en lunch, en jogging, en utekväll som bara var så "som mor skickade med". Och själva mor skickade fram råd och dåd. Ibland är det bara göra som mamma säger.

Ja what the hell. Utekväll som sagt, så idag är jag ju rätt seg/bakis. Det är ju inget som lyfter livet, men det gör inget. I get by.