Brun, tjock och tacksam

Fullmåne över Lefka Ori, Kreta.

Som flera före mig har konstaterat så kan det bli så att semestern leder till lite tillfällig tjockhet. Det har hänt mig också. Glassar och drinkar på löpande band och ett avslappnat beteende hör semestern till. Men - no worries! Tillbaka i vardagen blir det ordning på allt, både tvättkorgar och kilon. På Kreta var det i alla fall noll bikinipanik. Så man är lite tjock och lite brun. Och himla tacksam över de här två veckorna.

Däremot var det ständig fotopanik. Jag vill ha kameran med mig jämt överallt, men det går inte hand i hand med att vara avslappnad. Den är rätt stor och det är inte kul att släpa på den hela tiden och oroa sig för att den ska få sand och vatten på sig. Men hela tiden ser jag motiv och kul bilder som jag skulle vilja ta. Jag har hur som helst med mig över 800 bilder hem. Det är ju helt galet.

Hemresan blev lite intressant och långsmal. Utsträckt liksom. Men ingen bröt ihop för det, alla tog det väldigt bra. Att spendera två veckor ihop med familjen utan tjafs är ju i stort sett inte mänskligt möjligt eller har det historiskt sett någonsin genomförts? Det har det nu i alla fall, av oss.

Och lillbyttan (hon som är 9 månader) var så gullig när vi steg av planet i Jönköping. Luften var sval och skön och det kom små vindpustar, då gav hon upp supergulliga och glada tjut.

Kreta är en fin ö. Dramatisk natur och härlig värme och goda matvanor. Efter ett tag lärde vi oss att beställa mat ut på det mest optimala och goda sättet. Många smårätter att dela på. På så vis fick man den godaste och antagligen mest genuint grekiska maten.

Det finns en NATO-bas på Kreta, en marinbas. Men på kvällarna hörde man väldigt många stridsflygplan i luften. Vad håller de på med? undrade vi. Sånt får man aldrig veta.

Sen vi kom hem har vädret varit skit. Genommulet och grått och mörkt. Deprimerande. Men å andra sidan, jag jobbar nu, då kan det lika gärna regna.

I går promenerade jag i mig skog. Det var helt fantastikst, trots regn och tråk-mulet väder. Men skogen är nu full av de blåaste blåbär. Vilken trevlig överraskning.

Man tänker så bra när man promenerar. Skönt. I går hade jag anställningsintervjun i dag att tänka på. Den gick väl bra tror jag. Jag kör på för fullt med positiva tankar runt det där, det enda jag tror verkligen hjälper. Och den som vill får gärna hålla tummarna.

Ok. Tvättstugan - here I come.