Rise and shine

I lördags var jag på 40-årsfest. Att fylla 40 verkar kul. Man är snygg, rik och nöjd med sig själv. Man har några välartade barn och har hittat den man vill leva med. Och så får man lite balla presenter från folk som har råd att köpa presenter. Och så har man en fest.

Det började redan när jag klev av bussen. Det kom ett gäng partyklädda människor som gick åt samma håll som mig. En kille gick och pratade i mobiltelefon och drog sig lite efter de andra. Hans sällskap hörde inte vad han sade med det gjorde jag. Han berättade att han hade ställt till det med sin tjej, de hade varit på en semesterort och de hade haft världens bråk.
”Jag är ju flygrädd, så när vi skulle flyga hem så drack jag en petflaska sprit på 30 minuter på flygplatsen.” Det hade varit själva upprinnelsen till ett mycket dåligt beteende från hans sida och ett stort bråk, men nu var de sams.

Härligt solsken, härligt mingel, härlig fest. Mina bästa vänner och partypolare var där, det kan bara bli bra då. Jag fick höra saker som ”Jag blir glad av att vara i samma rum som dig”, ”Jag har dig så kär” (1920-talet anfaller ibland på bästa sändningstid) och från en jag inte känner fick jag veta att jag hade nån go energi eller hur det var. Jag var på g helt enkelt.

Det fanns några mysko inslag också. En tjej berättade att hennes sambo hade en blåtira och ett märke på kinden. Ojdå vad har hänt? Ja det var tydligen hon själv som hade orsakat det.
Det var ju inte bra. Det får du sluta med.
Ja det värsta vara att det hade hänt förut.

Då vet man inte riktigt vad man ska säga längre. Galet.
Varför slår man sin kille? Hur fel kan det bli inombords liksom?
Och varför berättar man det för andra?

Jag kan konstatera:
En blåtira handlar inte om att bara drämma till någon i ren frustration. Vi snackar misshandel.
Det är andra gången jag hör en tjej berätta att hon slagit sin kille.
Man hör aldrig en kille säga att han har slagit sin tjej.
Den här tjejen måste må väldigt dåligt.
När en kille misshandlar sin tjej så tänker jag mer på hur dåligt tjejen måste må som utsätter sig för det där och mer att killen bara är dum i huvudet.

I går var jag så trött att jag bara orkade ligga i soffan och kolla på Vänner. Åt en sallad i stället för pizza och lite glass. Det kan man inte cykla på, så det blev tunnelbanan i morse. Men jag är lika glad för det. Och nu vid 11-snåret börjar jag piggna till något. Men det satt hårt åt, man fixar inte röj på samma sätt i den här åldern.

Syrrorna skriver listor så pennorna glöder antar jag, inför avfärd på fredag. Det borde jag nog med göra. Skulle tro att jag har en del på Att göra-listan.