Tudorienne

Bara människa

2012-01-20T22:47:00.002+01:00

Antal kronor jag har lagt på slarv hittills i år: 1188. Plus två spänn i dricks på det. Senast i förmiddags när mina två mobiler med headset fick åka taxi till jobbet.

Lista

2012-01-18T22:18:00.000+01:00

1. Vad gjorde du för tio år sen?
Det är ju så länge sen så jag minns knappt. Det finns absolut dokumentation över den här tiden, men den orkar jag inte riktigt leta på nu. Jag tror jag var arbetslös och frilansade och gick i terapi.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Hade precis gått tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. Var rätt oengagerad i det, vilket passade rätt bra för jag ville bara engagera mig i att söka ledigt och åka hem till familjen så tidigt som möjligt. Sökte ett jobb som jag hellre ville ha och hade sån jäkla tur att jag fick!

3. Fem snacks du gillar:
Lättare att räkna upp vad jag inte gillar: dillchips, salt and vineager-chips, ostbågar. Japanmix. Salta pinnar. Usch!
Jo men jag gillar andra chips, cashewnötter och de flesta andra nötter och jordnötsringar!

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Jag har funderat lite på det här.
Nationalsången, definitivt. Västgötasången. Tyvärr, den är supertrist. Några Bellmanlåtar. Och sen är det de vanliga barnvisorna. Poplåtar är jag inte säker på att jag kan hela texterna till, även om jag gillar dem.

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Ge bort hälften.
Köpa hus i Skåne.
Inget särskilt.
Resa till Australien och hälsa på kompis.
Definitivt åka mer taxi.

6. Fem dåliga vanor:
Ska berätta om hur man ska göra hela ti’n.
Tappar tråden när jag ska berätta nåt.
Tror att jag är bättre än andra.
Dömer andra.
Ställer saker i diskhon (fråga S).

7. Fem saker du gillar att göra:
Blogga.
Läsa bloggar.
Sova.
Göra fotoböcker.
Dricka te.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Smaljeans.
PoP-randigt.
Allför lättklätt (numera).
Kråsblus, med hög krage. (Det har verkat vara trendigt, men jag fattar inte grejen)
Flerfärgade strumpor.

9. Fem favoritleksaker:
iPhone
Dator
Kamera
…
Äh det är väl inga leksaker? Jag har inga leksaker. :-(

På semester

2012-01-16T22:04:00.003+01:00

Är på semester med familjen i Los Gigantes, Teneriffa. Charter, lägenhetshotell. Kan rekommendera precis allt. Speciellt kvällarna, när jag och S äter middag "själva" efter att barnen har somnat.
Vi käkar pannkakor och lite annat gott skräp på glada turisthak med menyer på spanska, engelska, franska, tyska och svenska och några språk till. Men vi har också hittat två guldställen. Helt ointressant för alla er som inte befinner er i Los Gigantes. Men ändå, kommer man hit måste man veta att man ska äta tapas på torget framför kyrkan. Bästa tapas jag ätit ever. Kul, fräscht, coolt, nyskapande. Och helt underbart för nån som levt på turistkäk i en vecka.

Förutom när vi åt på brittiska krogen med hemlagad mat. Jag åt Steak Pie ena dan och Sunday Roast andra dan. Dit måste man också gå. CK's bistro.

Och 23[grader] Bar Luis. Nästan värt att resa hit bara för detta.

Mänskligt

2012-01-04T21:58:00.002+01:00

Jag skulle sluta äta choklad och lägga mig tidigt för att sluta vara trött. Ja men tror ni inte att jag ätit chokladpraliner och sitter uppe trots att jag kunde lagt mig för 50 minuter sen när barnen somnade. Tror ni det så tror ni rätt! Tyvärr!

Jag är stressad för:
jobbet
en svårt sjuk avlägsen släkting utan nära anhöriga
att vi har massor att packa inför semesterresa efter helgen
och vi ska åka bort i helgen

Ja det var nog det.

2011 - listan

2012-01-03T10:08:00.002+01:00

Den här listan är ändå rätt trevlig så jag gör den.

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jobbade som pressekreterare.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga nyårslöften.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Alltså förlåt, men säkerligen. Just nu är det mycket sånt i bekantskapskretsen. Men åren flyter ihop lite - vem föddes i år och förra året? Vi fick ju själva barn så vi har ju lärt känna flera stycken i och med det.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Hatar den frågan och vad den gör med tankeverksamheten.

5.Vilka länder besökte du?
Året inleddes i Danmark, men sen åkte vi inte tillbaka dit nåt mer under året. Annars Finland, Spanien, Lettland och Norge.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Sömn och lite mer tid med mig själv och S. Tror dock inte att 2012 är det stora året för det.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
22 juli. Då föddes vår son.

8. Vad var din största framgång 2011?
Sökte mitt drömjobb och fick (tillbaka) det. Sen fick jag ett ännu bättre jobb tillfälligt, som jag sedan fick fortsätta på för det gick bra.

9. Största misstaget?
Så vitt jag vet inga jättemisstag.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej jag har varit väldigt frisk och tacksam för det.

11. Bästa köpet?
Vet inte. Kanske resorna?
Eller fotoboken jag gjorde om 2009!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor.

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min underbara lilla familj, vårt hem och mitt jobb.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Oj. Musik är numera en svag sida. Men kanske tipp-tapp? Dottern har börjat sjunga den och det är ju så gulligt så man smäller av.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket glad.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Skrivit dagbok.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit och stirrat framför facebook på kvällarna. Varför liksom?

18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2011?
I vårt hem med svärföräldrar och svåger.

19. Blev du kär i år?
Jag fortsatte vara kär i min fru.

20. Favoritprogram på TV?
Det blev väldigt lite tv 2011.

21. Bästa boken du läst i år?
Hundraåringen som gick ut genom ett fönster och försvann. Men grejen är att jag inte läste ut den. Den var så kul att jag inte ville att den skulle ta slut och violà, det har den inte.

22. Största musikaliska upptäckten?
Min fru spelade Chumbawumba för dottern på youtube. Det var kul!

23. Något du önskade dig och fick?
Fårskinnstofflor.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Sova.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Var ledig och firade med familjen! Först fick jag jättegod frukost med scones och te och sen fikade vi på stan och sen fick vi jättegod middag. Supermysigt var det.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Bara lite mer sömn!

27.Vad fick dig att må bra?
Att sova. Vara med min lilla familj och min stora familj och jobba, vara ledig och ha ett städat hem.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
John Blund.

29. Vem saknade du?
Mina systrar ser jag för sällan. Och syskonbarnen.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Min son, såklart.

En trevande start

2012-01-01T20:33:00.003+01:00

Har inget speciellt att säga idag, men blev så sugen på att blogga 2012 så jag får svamla ihop nåt. Nyss lade jag mig för att vila i typ 15 minuter och föll direkt ned i en komasömn. Lustigt. Vem vet, ikväll kanske vi lägger oss tidigare än nånsin. Nytt år får bli = skärpning på några områden. Nu får det här helgfirandet få ett slut. Imorgon åker jag in till jobbet ett par timmar tänkte jag, liksom för att hoppa i form. Leker med tanken på att länsa skafferi och skåp på en massa ackumulerat trams som kakor, choklad osv och helt enkelt dumpa i fikarummen. Vad tror ni om det? Så slipper man ta ställning till varje kväll om man ska äta nåt gott eller inte. Socker är ingen bra idé för piggheten, det står mer och mer klart.

Annars är det tillåtet att i mån av ork bara göra helt meningslösa saker som att nostalgiläsa gamla bloggar jag gillar. Är en sucker för vissa tillbakablickar.

Jultomten. Finns hon?

2011-12-30T20:14:00.003+01:00

Nåt jag inte fattar är det här med Jultomten och varför det är så viktigt för vissa föräldrar att barnen ska tro på denne. Why?
Jag antar att det handlar om att barndomens jular ska ha en magisk touch. Maj frikkin gadd säger jag bara. Läser ingen Jesper Juul längre? Alltså, vad fasen säger ni när er åttaåring blir hånad i skolan för ert behov av deras magi? Respekt någon?

Hem till oss kom aldrig tomten. Paketen (som är det absolut viktigaste i barnens jul), de låg under granen. Vi var väl medvetna att de kom från mammas och pappas plånbok och andra släktingar och det var helt ok. PAKETEN var där, inga frågetecken alls. Kort sagt, om tomten varit där eller inte var helt ovidkommande.

Jag är helt med på att skoja till det och göra det lite magiskt när ungarna själva ber om det. Så när mina barn kommer och frågar mig om jultomten finns, när de är gamla nog att göra det, kommer jag att rulla med ögonen och hitta på nåt supermagiskt att säga.

Men att skrämma dem med nån äcklig främmande tomtegubbe för sitt eget höga nöjes skull eller lura i dem nåt som de inte är gamla nog att värja sig mot det är ju motbjudande.

Årskrönika

2011-12-30T17:22:00.005+01:00

Tänkte trotsa sömnbrist och tidsbrist och slå mig på att sammanfatta 2011. Tycker det är trevligt nämligen att läsa när andra gör det och som sagt tänker jag inte diverse brister stå ivägen för mig.

Året började med att jag gick tillbaka till jobbet efter ett års frånvaro (nästan) på föräldraledighet. Om det finns inte så mycket att säga förutom att samma vecka sökte jag mitt drömjobb och i juni började jag på det. Igen. Tack.

Vi var i Barcelona på våren.

Sommaren. Då föddes min son. Vårt andra barn. Lilla lillebror. Vi blev tvåbarnsföräldrar. Det har inte gått en dag sedan dess som vi inte tackat livet. "Tänk att vi har två barn" säger vi till varandra varje dag.

Sen dess har det såklart också varit rätt intensivt. Förskolestart för stora barnet. Jag fick nytt jobb i september, som på riktigt är ett drömjobb, fast jag inte hunnit drömma om det riktigt. Och för första gången är jag helt nöjd, med både jobb och lön.

2011 har varit ännu ett fantastiskt år. Vi avslutar det i den värsta perioden av sömnbrist vi upplevt hittills som föräldrar, man får leva lite på gamla meriter (och andra klyschor).

Ser fram emot 2012. Vad ska jag göra då?
Vara den bästa frun och mamman jag kan. Och blogga lite då och då.
För övrigt har jag faktiskt tänkt att jag måste vara med rädd om de få minuter jag har att röra mig med och inte sitta och stirra vid datorn lika mycket, utan skriva och läsa lite. Man måste bygga upp lite inifrån.

Jag ska helt enkelt dra nytta av alla erfarenheter mitt liv har gett mig. Vad ska ni göra?

PS Snart ska jag dra iväg ett åsiktsinlägg igen, var inte oroliga.

Julfacit

2011-12-29T20:51:00.003+01:00

Har ni kanske märkt att julen inte bara är glitter och glamour? Eller hur låter detta:
Vid midnatt natten till julafton lade vi oss för att sova jag och S. Då vaknade stora barnet och höll sen igång till 03. Klockan 05.40 väcktes jag av det första av ca 20 samtal i jobbmobilen, eftersom jag hade jour.
Om natten varit dålig hade vi tänkt sova i skift fram till att gästerna skulle komma. Det fick vi skippa och det fick gå ändå.
När vi pallat oss upp för att börja julfirandet på morgonen var det första som hände att stora barnet (som inte var ett dugg trött) smäller igen luckan på diskmaskinen med all kraft hon kan uppbringa (vilket inte är lite). Tyvärr var en av mina fingertoppar i vägen och den fick en rejäl flik uppslagen. Panikvrål från mig, istället för tipp-tapp.

Det var den julen kan man väl säga. Jag satsar framåt till nästa. Men först tar vi nyår, som jag verkligen ser fram emot. Imorse fick jag sovmorgon och sov sammanlagt 10,5 timmar. Det behövdes.

Julmoral

2011-12-22T22:55:00.006+01:00

Ni kanske har märkt att det är en del moral kring det här med jul?

Det är klapphetsen, överkonsumtion med miljöförstöring som resultat säger en del. Ja, i våra bokhyllor står nog ett och annat träd som kanske aldrig kommer bli läst. Men det är väl det man har pensioneringen till? Att läsa igen alla julklappsböcker man inte hunnit med. Hörde att Finnjonna slår in sina barns leksaker i paket. Smart tycker jag. Barnen är så pass små så att de nog inte opponerar sig, men får jättekul ändå.

Sen är det Vit jul. Plakatpolitik som kan missa målet om ni frågar mig. Jag är en av dem (som jag antar och hoppas är i majoritet?) som aldrig upplevde alkoholkonsumtion som något negativt när jag växte upp. Eller så hade jag bara tur. Självklart ska mina barn inte heller få uppleva några negativa sidor med att vårt hem inte är helnyktert. Så jag tar lite glögg, en nubbe och nåt glas vin, men ser till att inte bli för trött. Tröttheten styr allt.
Sen kom jag på att jag har jour i helgen och alltså måste vara mer eller mindre väldigt nykter hela tiden. Nåja, det är ju bra mot tröttheten i alla fall. Och mindre kalorier.

Sen är det det här med julskinkan. Jag läste uppmaningen i Sydsvenskan om att ta farväl av skinkan. Och det här är nog den moralgrej som ställer till det mest för mig. Jag säger alltså ja till juklappar och alkohol och äter kött. Köttet är det som jag är mest tveksam till om det verkligen är riktigt rätt, rent moraliskt. Men jag gör det ändå.

Nu skulle jag suttit och gjort de sista julklappsköpen och skickat lite julhälsningar på facebook, men nu är det för sent. De sista "julklappsköpen" är våra insättnignar till några välgörenhetskonton. Nu när vi talar moral.

Tur jag vet var jag har tomteluvan, för nu måste jag sova. God jul allihop!

I väntan på magi

2011-12-19T20:40:00.004+01:00

Har ni varit med om att hur ni än planerar och planerar så blir huset inte städat? Har er partner sagt: Vi måste fokusera på det som faktiskt blir gjort? Man fixar och fixar åttinitton små detaljer och ett och annat svepande drag. Och resten, det ska liksom bara falla på plats av sig själv?

Det är så det ska funka i universum och på film. På fredag ska ni nämligen sitta där, avslappande och lediga i ett skinande hem och ta en glögg och rimma lite och snön ska falla och allt kännas magiskt och förväntansfullt. Som ett brev från en kär gammal vän.

Whatever säger jag bara. Jag har nu haft 1,5 julsammanbrott, vilket är ganska bra timing. För nu kan jag ligga lågt ett par dar, retirera, gruppera om och komma igen med full kraft lagom till dopparedan. Det är så man bygger stämning antar jag.

Vid min ålder anser jag att man inte kan ha kvar så mycket måsten och heliga kor när det gäller jul (ha ha ha...) (så länge allt blir ungefär som det brukar såklart). Men det är ju lätt för mig att säga som redan har fixat fyra sorters julgodis.

Först nu börjar tanken smyga sig på: det här ju fan inte normalt. Och snälla säg att det är ett sundhetstecken?

Den siste folkpartisten är inte född...

2011-12-15T19:10:00.004+01:00

Nu är det jul igen. Och finns jäkligt mycket att fira. Vintersolståndet är bara en liten grej. Jag tycker det i sann gammal "fötterna på jorden"-anda som denna blogg ändå är uppbyggd av, är värt att läsa igenom den här krönikan i Sydsvenskan: Sluta ljuga om julen.

Jag har sagt det förr och kommer kanske eventuellt säga det igen, om det inte blir för tjatigt. Man firar inte jul för att det är kristet. Mig spelar det i och för sig ingen roll, jag river av några O helga natt på youtube varje jul, det är inte så noga bara det blir stämning. Slinker det med lite kristendomskitch mellan nubben och sillen och knäcken så fine, jag dör inte av det.

Men för fan. Det som däremot är värt att konstatera att så klarsynt är inte vår utbildningsminister Jan Björklund. I och för sig inte heller någon nyhet, men kom igen. Sluta ljuga om julen, ja visst. Vad sägs om: Sluta var dum i huvudet. Det kanske är för mycket begärt?

Förmodligen. Jag råkar veta att denne minister ojade sig över att en skola för några år sen hade valt en kille som skolans Lucia. Hej trångsynta, anti-demokratiska (för att inte tala om anti-liberala), mossiga, tråkiga tönt.

Att vara trött

2011-12-14T11:12:00.002+01:00

Ibland är man trött, så har det alltid varit. Men nu när jag är förälder och på riktigt inte får sova ibland så kan jag undra varför jag var trött förut, när jag bara hade mig själv att tänka på.

För att göra en lång tankebana lite kortare så har jag kommit fram till att det är mycket jobbigare att bara ha sig själv att tänka på. På sätt och vis.

För innan jag hade barn kunde jag vara så ända in i [fula ord] trött. Tanken på en lång dag innan jag fick lägga mig och sova igen på kvällen kunde ibland göra mig gråtfärdig.

Sen jag fick barn har jag knappt tänkt så. Delvis kanske för att det inte är någon som helst idé att tänka så. För nu handlar det inte om timmar eller dagar tills jag får vila ut, det handlar om år. Och jag är riktigt trött ibland, men det är inte så ofta som man skulle kunna tro. Och allt fungerar förvånansvärt som vanligt ändå.

Nu har vi inte haft det överjävligt med sömn på något sätt med våra barn. Men ändå. Kraft kan vara något helt annat än det man först ser.

Vad lite man vet om folk ...

2011-12-14T11:09:00.002+01:00

Igår när jag skulle skriva julkort visade det sig att en person som jag känt hela mitt liv och som jag trodde heter Anna, i själva verket heter något helt annat. Sjukt konstigt.

Vad jag har kvar att fixa inför jul

2011-12-07T22:25:00.004+01:00

Ischoklad.

Köpa gran, ta in, klä. (Samtidigt plocka lite granris runt granförsäljningen att lägga hemma på trappan.)

Slå in julklappar.

Städa.

Köpa en ekologisk julskinka från - tada! - Gotland och griljera den.

Gå från jobbet tidigt en dag, äta affärslunch med min fru (barnen är med mormor och morfar), och sen köpa de sista julklapparna men mest bara vara vi och ta ett glas vin och njuta.

Baka några pepparkakor och spritsa lite.

Ja det är nog det!

Energi

2011-12-06T08:53:00.002+01:00

Gud vad jag inte har energi för nånting idag. Jag är stressad. Och trött.
Jag återkommer.

Nej - nu skriver jag några listor på post-it lappar och tar nya tag.

Rubrik saknas

2011-12-02T22:25:00.003+01:00

Ja rubrik sakans för nu vet jag varken ut eller in. Sitter i godan ro och slösurfar lite, vilket oftast är helt meningslöst men ikväll har mänskligheten överträffat sig själv på sitt eget lilla underhållande sätt.

Läs först om Lisa som i själva verket är dotter till Elvis.

Läs sen de andra blogginläggen om denna artikel, jag menar mer specifikt den här Be för ...

I rest my case.

Som julafton

2011-12-02T22:16:00.002+01:00

I helgen har vi syskonhelg. Imorgon kommer systrarna till stan och vi ska gå ut och äta. På söndag kommer även brodern. Vad säger man? Superpepp!

All min sympati till alla lussekattsbakare där ute

2011-11-26T22:46:00.004+01:00

Det är mysigt med advent. Ja-aa. Som ni vet är jag planerad, organiserad och strukturerad och tas aldrig på sängen av att advent och jul nalkas. I dag var det lussekatter på schemat. Jag stressade min chef nåt enormt häromdagen med att deklarera att "jag är på ett minut-schema fram till julafton" och det är typ sant. Jag har en plan.

I den ingår att det ska vara glögg och gamman och mys och tindrande barnaögon såklart. Så här långt har jag lyckats mycket bra med julkaksburken. Den spelar jingle bells och så öppnar mamma locket och barnet får ta en kaka. Den har gjort mycket stor lycka. Hon har till och med lärt sig säga kaka nästan. Det är dock lite problem när man vill sätta en restriktion på en kaka per dag. Pedagogisk nöt, om man säger så.

Hur som helst. Jag hade nog en bild av att jag och drygt 1,5-åringen skulle baka lussekatter ihop. Right. Nej, hon bakar inte. Däremot vispar hon gärna runt mjöl i hela köket. Mosar in deg i håret och sina kläder. Sprätter deg över golvet, såklart, vi torkar golvet runt hennes stol efter varje måltid.

Men hon rullade inga lussekatter, hon gjorde inte ens några bullar. Och hon åt dem inte ens! Hon är för liten helt enkelt! I min adventshypnos hade jag helt glömt detta mycket självklara faktum, som jag för övrigt har koll på.

Nu har jag ätit en massa pepparkakor och är dödens trött. Jävla socker. Måste nog gå och lägga mig.

Så om ni någon gång känt att ni haft liksom lite förväntningar, kanske rent av något diffust litet krav på er, att det ska vara på ett visst sätt. Och att ni mitt upp i allt känt er väldigt trötta och kunnat konstatera att det blev inte precis exakt så, ja då ska ni inte känna er ensamma. Det var bara det jag ville säga.

Nä om man skulle blogga lite om genus?

2011-11-23T19:57:00.003+01:00

Nej.
Inte jag, men sonja, hej sonja, gå dit och ta del! Det gjorde jag och det gjorde min redan utmärkta dag ännu bättre.

Har inget speciellt att rapportera själv, är sedvanligt nöjd med mig själv och allt annat närstående. Och lite förkyld, vilket kan härledas till kyla och minus på sömnflexen.

Men ska jag inte säga nåt om genus då när jag ändå håller på? Vetinte. Håller på att experimentera här lite med att uppfostra en dotter och en son. Vi får la se. Jag är inte på barrikaderna och använder pronomenet hen, eller en istället för man, vilket jag noterat är en trend på facebook.

Av pur stelbenthet tycker jag att allt fint som jämställdhet och genustänk ska kunna implementeras ändå.

Jag kan ha helt fel i det. Däremot anser jag att man kan köpa könsneutrala kläder till 2-åringar i de vanliga klädaffärerna, det gör i alla fall vi. Utan att gnälla alls. Jag tycker det funkar bra, men det är möjligt att vi köper våra kläder på den s k pojkavdelningen.

Man måste liksom inte riva runt i hyllkilometrarna med Hello Kitty-shit för att leta efter nåt könsneutralt. Man kan bara passera dem.

Men va fan jag skulle ju inte blogga.

Detta hände

2011-11-05T20:44:00.003+01:00

Med båda barnen i vagnen gick jag ut på promenad i det grå disiga novembervädret. Det blev liksom aldrig riktigt ljust idag. Men, vi gick till stora parken, den stora vackra med dammar och höga träd.

Barnen sov i vagnen.

Vi mötte en gammal man med käpp. Han lyste upp när han fick syn på mig med vagnen.

- Är det dina egna?

- Ja.

- Vad du kan vara lycklig!

Han tittade ned i vagnen på de sovande små och jag berättade att det är en flicka och en pojke och han var alldeles till sig över min lycka och rikedom. "Åh vad fantastiskt, vad lyckligt, lycka till med allt."

Det kanske var mina egna tankar som antog en sån frekvens att de materialiserades i en gubbe med käpp. Eller nåt, det är ju ändå Allhelgona. Kanske var han en materialiserad form av mina avlidna släktingar som ville förundras med mig. Så lär det ju vara.

Trött

2011-10-31T20:41:00.004+01:00

Nej det här är inte ett vanligt inlägg om trötthet, jag slår till med trötthet på många fler nivåer än vanligt.

Vi har sovit lite sämre i fler veckor och inte riktigt kommit ikapp. I morse innan jag vaknade drömde jag att jag hade försovit mig till 11.30. I verkligheten behövde jag vara på jobbet senast 07.30 för att hinna med en grej. Så när jag vaknade ur drömmen strax innan 06 var jag både glad och positiv till att jag trots allt inte försovit mig och dessutom pigg.

Jag insåg att piggheten var en tillfällig schimär, men den fick mig ändå upp ur sängen och iväg till jobbet. Alltid något. Väl på jobbet under förmiddagen kände jag det som att om jag fokuserar lite till under det här mötet kommer jag att svimma.

Igår hade vi middagsgäster från Kenya, Zambia och Uganda. Ungefär som för ett år sen, fast de här personerna var inte hbt-personer utan anställda på människorättsorgansisationer och arbetar med hbt-frågor i någon mån, i sina länder. Vilket som vi vet inte är en lätt match.

Efter förra årets middag var jag deppig i en halv vecka. Så blev det ju inte i år och det är ju skönt. Årets middagsgäster lever inte under ständigt hot och respekteras som människor. Och kanske är det så att de har större möjlighet att föra hbt-frågor framåt i de här länderna.

Och jag får fortsätta göra det jag kan. I går innebar det att visa vårt bröllopsalbum och vidga folks vyer.

Det jordiska

2011-10-25T08:02:00.003+02:00

Jag är lite stressad för att jag inte har full koll på tillvaron. I helgen missade jag en fikadejt. Nu gjorde det inget för fikadejten hade blivit för trött. Men ändå.

Så nu ska jag skärpa till allt.

Vi byter bank. Ja, vi har gjort ett byte hittills. Och igår kväll uppdagades att vi antagligen måste byta igen. Av den väldigt simpla anledningen att vi inte kan se varandras inlagda räkningar. Inlagda inte som sillar. Utan som månadens kostnader. Räkningar kommer in från olika håll och ska dras från ett gemensamt konto, och de som jag lägger in kan inte ses av S och tvärtom. Man kan alltså inte få en gemensam bild av hur det ser ut. Hur gör alla andra?

Jag insåg i alla fall rätt trött att det här duger inte, vi måste BYTA BANKJÄVEL igen för en så här simpel sak. Ja faktiskt.

Idag bloggar inte jag

2011-10-06T20:58:00.002+02:00

Idag bloggar inte jag, men kommenterar vilt här, hos kloka Linna Johansson. Ja herrejävlar.

Det handlar om att en mamma förväntas sy en docka till sitt barns vilostund på förskolan.

Puh

2011-10-02T21:39:00.002+02:00

Ibland är det så skönt att man är en sån som inte säger allt man tänker. Som när förskolan man precis skolat in på har pysseldag. Alla föräldrar är där och ska fixa och greja. Och man går där och tänker och funderar på vilka de andra är. Är glad att jag inte frågade om den unge mannen var barnets kusin eller morbror, vilket jag var rätt säker på. Aha ok, du är barnets pappa, ja ja... slapp jag säga och skämmas.

Äckliga hycklande KD

2011-09-30T09:02:00.003+02:00

"verklighetens folk" ... De som lever sina liv efter eget huvud.

Vissa politiker tycks oavbrutet ägna sig åt att hitta fel på människors liv.

Ja Göran Hägglund, du pratar om dig själv.

KD-ledaren skriver en fullständigt förnuftsvidrig och kräkframkallande text i SvD idag. Kräkframkallande för att den är så fruktansvärt hycklande. KD är det parti som hittar mest fel på människors liv. Och det ska de ha skit för. Och de ska inte prata om folk som lever sitt liv efter eget huvud. Det äcklar mig.

I dagens SvD, svammel. Och SvD häromdagen, om inte de säger emot varann så vet inte jag.

Man får gärna tycka att barn har rätt till en pappa, men då ska man inte försöka inbilla sig själv eller någon annan att man är för valfrihet eller att man inte hittar fel på människors liv.

Sveland

2011-09-29T08:39:00.004+02:00

Jag måste länka till Linna, som skriver om Maria Sveland. Kan bara hålla med. Maria Sveland är en debattör och författare som enligt mig säger rena självklarheter. Och folk blir upprörda. Det är märkligt. Tyvärr är det nog så som Linna skriver att vi inte har kommit längre.

Bloggen Skriet från kärnfamiljen har skrivit om Sveland/Wennstams bok Happy happy, som handlar om att skilja sig. Och här börjar det bli irriterande för även mig. Nej, det är inte en hype för att man nyanserar bilden av skilsmässor. Alla normalt begåvade människor vet att skilsmässor är skitjobbiga. Man behöver liksom inte påpeka det. Och att man säger att en skilsmässa kan leda till något bra och fint också, är inte att göra reklam för skilsmässor. Men det kräver att man kan hålla två tankebanor igång samtidigt. OCH DET ÄR EN FÖR MYCKET I DAGENS DEBATTSAMHÄLLE!

Det är därför jag inte orkar med er.

Oerhört många av debattörerna i samhällsdebatten gör sådana här tröttsamma misstag. Vilket gör att de inte är värda att lyssnas på och vad vetttigt blir egentligen sagt? Jag väntar mig mer av de jag lägger min tid att lyssna på.

Orka

2011-09-25T20:10:00.004+02:00

Söndag eftermiddag tar vi oss ut, jag och stora barnet. Vi går till affären med syskonvagnen. Där fick vi (hon) uppmärksamhet av ett gammalt par som hasade runt i affären. De tittade ned i liggdelen där jag hade ställt en korg där jag lassade i varor. Ingen där, konstaterade de. Nej, lillebror är hemma, sa jag.
- Lillebror är hemma hos pappa, sa de. Båda två.

Och jag orkade liksom inte. Jag gjorde en snabbkalkyl med söndagsorken och samvetet och kom fram till att nej, jag har inte energi nog att vidga dessa seniorers världsbild med den minsta lilla kommentar.

Sen funderade jag på väg hem om det var dumt, en del av mig hade samvetsgrant velat ställa bilden av vår familj tillrätta.

Och Barnet. Hon är för liten ännu för att förstå sådana ordväxlingar. Men vad gör det med henne?

Självklart ska vi stå upp för hur vår familj ser ut, alltid. Men tydligen inte trötta söndagseftermiddagar. Vi är ju helt öppna i alla sammanhang. Det svåra är ju i sådana här situationer,, när man träffar folk som inte känner en alls.

Om barnet hade varit 3 år, hade det varit okej då att låta bli att säga nåt? Hon hade förmodligen sagt själv att vi inte har någon pappa i vår familj.

Jag tror inte att det måste vara en signal om att något är fel eller konstigt att man inte rättar främlingar på ica. Barn kan nog också förstå att man inte orkar eller bryr sig alla gånger. Och att det är okej.

Något jag vill skicka med barnen, förutom känslan att vår familj är hedervärd och stolt, är också att man inte måste påpeka saker precis hela tiden. En rätt viktig egenskap.

Sen på väg hem visade jag också mitt barn att ibland ger man fingret och säger "Kärringjävel" när nån idiot kör förbi en när man är på väg över övergångsstället.

Socker

2011-09-21T21:42:00.002+02:00

Nu ska ni få höra. Jag och S (det var S som fattade det formella beslutet) bestämde oss för att september skulle vara En Nyttig Månad. Detta skulle innebära inget socker, i alla fall inte i onödan och bara vid extremfall som när folk kommer på fika och har med sig hembakt, när farmor kommer på besök och när man själv har fest.

Så sedan 1 september har jag bara ätit sött två gånger och det har varit fikabröd i mycket luthersk mängd.

Detta har fått en effekt som jag inte hade väntat mig kan jag säga. Förutom att det inte har varit speciellt svårt, trots att jag är förtjust i nåt till teet på kvällen, men det är inga problem att avstå. Men det bästa är att jag är piggare. Märkbart piggare. Jag kommer till exempel hem efter en full dag på jobbet, till S som behöver avlastning och de två små. Och jag mer eller mindre sveper in som en vind, pussas och kramas och ställer mig och lagar middag, trallande. Utan hunger, grinighet och blodsockerdipp som lätt kan leda till tjafs och gnäll i familjen. Alltså, jag är knappt ens hungrig när jag kommer hem. Det är ta mig f-n ett smärre mirakel. Och detta bara för att jag låter bli att äta socker.

Jag är också märkbart piggare rent generellt, det är som att jag har fått en extra växel.

Ja nu ska jag väl inte överdriva alltför mycket, men ändå, efter tre veckor känner jag, daimälskaren, att det är så värt det.

Är det sockerfritt som är den sista pusselbiten i hur man ska klara sig igenom småbarnsåren? Vem hade trott? Magi.

Nä usch

2011-09-13T20:22:00.002+02:00

Nu ångrar jag mig. Att jag skrev nåt om den där Ola. Trist. För att förtydliga: jag bryr mig inte ett dugg om att han kanske har knarkat eller inte, eller att han blev dömd. Kort sagt Ola får jag göra som han vill och jag har inga invändningar. Media är som de är, hoppas att han kommer ur det med hälsan i behåll.

www

2011-09-13T17:25:00.004+02:00

Man kan skriva ut www i adressfältet när man ska besöka en webbplats. Och man kan strunta i det och gå direkt på adressen. Förr sa en del dubbel-v dubbel-v dubbel-v, men de märkte väl att de inte fick nåt annat gjort så det har man tack å lov slutat med. Jag har börjat tänka att det är en generationsmarkör, om man skriver www eller inte. Jag har börjat iaktta det på jobbet (inte jätteofta man sitter så att man ser det). Härom dan var det en kvinna nästan min ålder som skrev www. Jag ba(inombords) "Meh oldie goldie!"

Hon är nog typ lika många år över fyrtio som jag är under, dvs inte så många.

Nu är jag lite nyfiken på vad jag själv har för oldie goldiemarkörer. Bekväma skor med mycket låg klack?

Teorier för dagen

2011-09-12T20:53:00.006+02:00

Det händer ju så mycket i världen så man kan ju omöjligt kommentera allt eller ha en teori eller åsikt. Jag tycker inte så speciellt mycket, det är därför det är bra att ha en blogg. Så när jag väl tycker nåt kan jag skriva det, så känns det bra sen.

Den här Ola på Kamratposten blev dömd till böter i ganska liten omfattning. Han vägrade berätta för rätten varför han var oskyldig till att han fått kokain i sig. Det måste ju va nåt sexuellt, tänker jag. Jag visste inte vem mänskan var innan detta hände så min värld har inte ruckats på något sätt.

Annars insåg jag idag att det snart är dags för mitt första föräldramöte. På förskolan. Det är ju inte klokt - att jag ska gå på föräldramöte! Icke desto mindre är det så.
Vad vi ska sitta och skvallra efteråt! sa S.
Och vi måste va snygga! sa jag.

Ni hör, vi har full koll på läget.

Håll käften med allt jävla trams

2011-09-10T22:37:00.004+02:00

Vet ni vad jag tycker är segt? Det är när folk bara snackar en massa - skit. Mer specifikt tycker jag det är enormt tröttsamt med debatter som inte leder någonstans som bara har som syfte att skapa en motsättning och rubriker.

Till exempel så kan man ta ordet hemmafru. Så fort det nämns så blir det liv. För och emot. WHAAAAT???? Håll käften! Det är inte intressant att diskutera för och emot hemmafru. INTE INTRESSANT. För nästan alla i det här landet är hemmafru inte ett alternativ. Av två skäl. Man har inte råd (oavsett eventeulla politiska trendbidrag som betalas ut i vissa kommuner, man har inte råd ändå). Och man har inte lust. Så är det och så kommer det förbli. Så vi kan sluta diskutera just hemmafru-grejen.

Detta lilla utbrott kommer sig av en snabb titt hos en känd bloggare som någon fullständigt imbecill dristat sig till att utnämna till hemmafru. Nej, man är inte hemmafru om man jobbar hemifrån.

Tillägg: I hastigheten glömde jag ju skriva varför man inte ska föra menlösa diskussioner om viktiga ämnen. För att det inte leder framåt. Tänk er att man fortfarande diskuterade Silvias brudklänning, när Victoria gifte sig för ett år sen. Dålig och hysterisk liknelse, men så här då - vem vinner på att det förs en meningslös diskussion som inte leder någon vart? Inte de som vill framåt och förändra i alla fall. Vägra delta.

Underbara vaddå? Tror inte det va.

2011-09-09T21:28:00.003+02:00

Är fortfarande livrädd att det ska komma nån corporate bastard utan kundsupport och sno min blogg. Endera dan migrerar jag.

Jag noterar nu på kvällskvisten att mitt bloggliv har förnyats och utökats med inte mindre än tre läsvärda personer. Som alla är föräldrar och under 30. Sånt är imponerande, verkligen. När jag var under 30 var jag verkligen inte förälder. Inte ett dugg, på nåt sätt. Det var nätt och jämt att jag tog hand om mig själv. Jo, det gjorde jag, men det var jobb nog för mig. Ikväll har jag försökt ta hand om och trösta en 1,5 månads-kille som har haft enorma och hjärtskärande problem. Han har haft skitont i magen och vrålat i en och en halv timme. Det funkar fint, visst vill man hoppa ut genom fönstret alternavit gå ned i källaren och gräva ned sig. Men det gör man ju inte. Och jag är glad att jag är mer 40 än 30 dagar som denna. Nu sover han som den goskorv han är i mitt knä.

Hur som haver. Det är ett jävla tjat om den här bloggaren som heter Underbara Clara. Jag har inte kollat upp det själv och tänker inte göra det heller, men mitt orakelmässiga omdöme säger mig med bestämdhet att Underbara Clara inte är ett jävla dugg underbar. Det är däremot Sonja, Ellen och skruttet. Kom ihåg var ni hörde det först.

Orolig

2011-09-06T21:58:00.002+02:00

Surfade på nyheter och fick se det här: En kvinnas blogg blev plötsligt raderad av Google (som äger Blogger). Kul. NOT. Och vad får hon för svar? Nåt jävla goddag yxskaft - SKITSVAR!

Jag har själv blivit av med min mobilblogg. Jäkligt trist, men har inte tänkt så mycket på det. Detta är tydligen inte något ovanligt. Men det är verkligen inte, inte INTE okej.

Och Google kan man inte få tag på, alls. De har absolut inga kontaktuppgifter, någonstans. De har kontor i centrala Stockholm. Men inget telefonnummer, ingen mailadress. Detta är så jävla skärmmande. Tydligen står det i deras användarvillkor att de när som helst får radera allt ens material.

Det är dags att flytta härifrån verkar det som.

Gräsänka

2011-08-20T10:25:00.003+02:00

Ikväll ska S ut på galej och hon tar såklart lillpalten med sig. Han är så fäst vid att ligga i hennes famn och amma. Hon ska ha återträff med sin gmnasieklass. Och jag och dottern (som ska sova vid 19-tiden) är hemma. Vad ska jag göra? Tid för sig själv som dyker upp gör en mest förvirrad, så det här ska planeras.

Hammockperioden är lite överspelad känns det som. Sorgligt. Annars hade jag lagt mig där med godis och min roliga bok som jag läser.

Men om hösten håller i sig framåt kvällen blir det favorit i repris från mitt lite småtrista men mysiga singelliv.

Middag: en avokado i tärningar, kräftstjärtar och sweet chilisås att doppa dem i.

Underhållning: Sex and the city. Såklart!

Gud vad nice det här ska bli!

Livet på facebook - sex till liknande händelser

2011-08-16T17:57:00.002+02:00

Så här går tongångarna på facebook:

En liten fråga bara, var kommer barn tre och fyra in?

Tror det finns två vägar att gå - sprit eller skvaller.

Har inte ord för hur mycket jag hatar möss. Vad är poängen liksom?

Grattis! Scheissebra!

Som tur är går det att åtgärda.

Gôtt! Bra jobbat, alltid skönt när det flyter på!

Och i verkliga livet: Ja visst är det skönt när det flyter på. I går kväll, efter en besökskavalkad, med fyra vuxna och tre barn, i vårt alltid renstädade hem, fick lille minstingen spel. Eller jävligt ont i magen. Han skrek och skrek hjärtskärnade i en timme. Sen gick det över. Denna gång fick jag vara den som tröstade och S tittade på. Det är alltid bättre att vara den som får göra. Fy fan vad hemskt det var. Men efter att vi hämtat oss alla tre bestämde vi att vi inte tror att detta är början till kolik. Tiden får utvisa. Mirakulöst nog sov storasyster sig igen om detta.

Igår motade jag också effektivt Jehovas vittnen (som hade korsat tomtgränsen och var på väg in geonomgrinden, objudna) med att sodomiter ska de bara hålla sig undan, här finns inga själar att rädda eller profitera på. Orden föll inte riktigt så, men jag kan säga att vinken gick hem.

Ja och så hade vi anticimex här i måndags. Orkar inte utveckla det, men det är inte bra, så mycket kan jag säga.

Usch!

2011-08-06T22:42:00.002+02:00

[svordom] vad jag är boring med den här bloggen! Det händer ju massor. Vi har pridat lite i veckan och det har gått bra, i stort sett. Det rullar på med att vara tvåbarnsfamilj, men man ska inte ta sig vatten över huvudet. En ny, mycket djup respekt för ensamstående tvåbarnsföräldrar (eller enbarnsföräldrar, men den hade jag redan innan) växer fram. Aldrig glömma att ligga fem steg före, aldrig glömma att äta frukost. Två starka tips från mig så här med två veckors erfarenhet.

Men det är nästan så att jag tänkte hitta på nåt i blogg-listväg bara för att det ska hända nåt här. Eller kankse avsluta den jag påbörjade i vintras. Det är bara det att jag inte minns vad sista frågan var. Oh well.

Anteckning

2011-07-26T19:47:00.003+02:00

Båda barnen sover (om än en av dem lite tillfälligt), solen skiner, det är stilla, det är juli, det är kväll. S vilar.

Jag har en kanna te, en halv daim, en skitbra bok, en hammock och en stund för mig själv. Det här måste jag skriva ned, tänkte jag.

What's new?

2011-07-23T10:59:00.005+02:00

Jaha här vände man ryggen till i fem minuter och så flyger världen i luften? Jag har inte utrymme för eländet och sorgen.

Jag var i nervpirret, som långsamt utvecklades till ångest och helvete, så kändes det. Men så var det inte, för vi befinner oss i Sverige där saker går att lösa. Jag har blivit tvåbarnsmamma, efter några om och men. Min S är den bästa i världen på att föda barn, så är det bara. Det blev akut kejsarsnitt tillslut. I landet som är bäst att födas i.

Jag fick frågan i natt av en anhörig om jag var lycklig.
Nej, var mitt spontana svar. Jag är chockad.
Så var det. I teorin - lättad. Glad. Och jag vet att glädjen, lyckan och kärleken kommer.

Om ett tag ska jag hämta min sons storasyster. Där börjar glädjen gry.

Saknar

2011-07-21T19:16:00.003+02:00

Befinner mig i en lite nervpressande situation, där jag inte kan göra något annat än vänta. Så jag sitter och studerar innehållet i telefonen, tittar på bilder och ser på kartan var bilderna togs. Jag har haft så mycket kul, ser jag. Korta och långa roadtrips. Och jag har varit i Helsingfors. Med tjejerna. Inte vilka tjejer som helst. Fasen vad kul och fint det var!

Hör små barn som skriker, tänker att det blir nog bra. Längtar efter att landa, i en ny verklighet. Är inte hemma just nu.

Tennisarmbåge

2011-07-19T08:32:00.001+02:00

Inte för att jag har spelat tennis, men tennisarmbåge har jag. Sen skottningen i vintras. Så nu var det ju dags att gå i väg till doktorn och få en diagnos tyckte jag. Så det gjorde jag igår! Och fick en spruta. Nu sitter jag med ett läskigt bandage som gör att halva armen blir stasad och jag kan inte ha min ring på mig. Men om några veckor ska jag vara botad.

Idag är det varmt. Det får bli bad.

Målbilder

2011-07-15T20:20:00.003+02:00

Nu är det en hel del som måste ordna upp sig. Jag har många mål i en nära framtid, och jag kan inte påverka ett enda av dem. Jo, om det ska vara rent och fint hemma. Men det är det redan.

Så, nu tar jag en kopp te, lite godis och sätter mig och spelar lite spel i solnedgången och ser alla pusselbitar falla på plats en efter en. Och säger till Barnet att det är kväll och dags att lägga sig på kudden och sova. Vid ett och ett halvt års ålder fattar man väl en så tydlig instruktion, eller ska vi kalla det tips?

Sommar

2011-07-11T21:38:00.003+02:00

Semesterstatus hittills: har inte lyssnat på nåt sommarprat i P1, men har läst en bok (fast inte på semestern, Tiger av Mian Lodalen) och har börjat på en till (hundraåringen som gick ut genom ett fönster av nån Jonasson). Den läste jag i lite medan jag låg i hammocken igår. Och åt hallon samtidigt.
Badat har jag gjort en del, men det får gärna bli mer.

Vi tar dag för dag här och väntar professionellt. Nästan avlönat.

Smider redan planer för nästa sommar. Då ska vi åka på Småland-Skåne-turné igen. Som förra sommaren. Kanske Danmark? Åh, bilsemester!

Längtar efter min familj, efter sen, efter kräftkalas i lugn och ro. Och efter att ha tok-jobbat första veckan på ledigheten njuter jag av nuet, som har sin alldeles speciella charm.

Baka baka liten kaka, kanske inte?

2011-06-30T10:09:00.005+02:00

Det är min bullvecka på jobbet. Det innebär att jag ska bjuda på fika 10.15 imorgon. Min plan har hela tiden varit att jag ska baka bullar och bjuda på. Riktigt jävla goda bullar. Bakade av mig. Inga problem. Det har varit bestämt länge och jag har vid något tillfälle utlovat "perversa mängder smör och socker är min inriktning".

Tidigt i morse (bakdagen) dk tanken upp för första gången "Äh fan jag kanske ska skita i det. Det blir för jobbigt, man kan ju faktiskt köpa färdigt." Grejen är att jag skulle kunna baka så sjukt goda bullar. Men, grejen är samtidigt att i min förort finns ett bageri som gör det där minst lika bra som jag skulle gjort. Minst.

Det är inte billigt, men så nära perverst gott man kan komma. Och det är ju bra att gynna de lokala företagen, elelr hur? Slå ett slag för förortsbageriet, folk kommer fråga "Var har du köpt det här?"

Ni kan ju gissa vart åt det lutar rätt kraftigt vid det här laget. Jag är hemma själv med Barnet ikväll dessutom. Det blir inte någon deg satt kl 20 när hon förhoppningsvis sover gott och jag har min första stund av lugn och ro.

Bli som ny

2011-06-28T20:06:00.002+02:00

Det enda som är människovärdigt en dag som denna är att åka och bada efter jobbet. Det är så man bli som ny.

Lite svenska jorgubbar och en kanna te på det. Det är underbar sommar just nu.

Längta

2011-06-28T11:07:00.002+02:00

Nu är det bara några få jobbdagar kvar. Jag tror jag längtar så mycket efter det som kommer sen så jag inte riktigt har fattat hur mycket jag längtar. Jag kan inte somna på kvällen. Men jag är inte helt slut, fantastiskt nog.

Idag blir det tandhygienisten på lunchen. Så har jag det gjort och slipper sen.
Skulle vilja klämma in frissan också, vi får väl se. På torsdag ska jag baka en massa bullar, det är min bullvecka på jobbet.

Längtar massor efter mina syskonbarn. De är långt borta.

Visst lockar Medelhavet

2011-06-21T19:08:00.002+02:00

Sju. Det är så många arbetsdagar jag har kvar till semestern. Mycket, men långt ifrån det mesta, kretsar kring det. Innan dess ska det firas Midsommar, men det är inte direkt något som tornar upp sig vid horisonten som nån stor grej. Antar att det bara kommer swischa förbi, som så mycket annat.

Jag tänkte hinna trimma lite gräs, göra en del superbra grejer på jobbet, städa någon garderob och S ville visst skruva ihop nåt och skruva upp något. Så det får vi väl göra. Men sen. Vila.

Jag satsar stenhårt just nu på att inte vara et vrak den dag jag går på semester. Heja mig, friskt humör!

På tal om friskt humör. Barnet har kommit i en rolig ålder. Det mesta är kul och nästan allt går att nå, med lite ansträngning. Till exempel fick min chef ett par sms förut. Han skickade ett kort och koncist ? till svar. Om jag hade mina systrar på närmare håll skulle jag fråga dem hur länge den här fasen sitter i.

Och visst, Medelhavet är ju fint, men den stålgrå-blå himlen över förorten är ju också fin. Och det är inget synd om mig, jag har varit vid Medelhavet i år. Inte på det där ohämmat plaskiga badsättet, men ändå.

Och inget spelar någon större roll, bara jag får semester så kan jag vara var som helst.

Liv

2011-06-10T20:43:00.002+02:00

En intensiv VARM dag på jobbet. Sitter i köket, dricker te och äter skorpor med smör. Tog ett dopp eftger jobbet, köpte med hämtmat och jordgubbar på väg hem. Skönt. Har jour i helgen. Hoppas ändå kunna hinna gräva lite, grilla lite och vara lite trevlig.

Vill dela med mig av några saker jag berörts av idag.

Mimansa, en svensk barnmorska som varit ute med Läkare utan gränser, skriver om en galen verklighet, långt ifrån mig. Läs.

Och Anders Öhrman, chefred på gaytidningen QX, skriver om en annan verkligehet, mycket nära min. Tog nästan till lipen när jag läste hans ledarkrönika i senaste qx. QX går att läsa här, krönikan finns på sidan 10, det tar en liten stund att ladda pdfen.

Trädgård

2011-06-07T20:52:00.002+02:00

I eftermiddag bestämde jag mig för att det var för fint väder för att inte vara ute och bara njuta. Så jag och Barnet gick ut så att S fick lite lugn och ro. Jag ville kolla potatislandet och kankse vattna lite, men Barnet vill kolla på stenar och stå och skrika vid staketet. Till slut mutade jag henne med vattenslangen. Jag satte den på lägsta nivån och lät henne leka. På så vis köpte jag mig fem minuter som jag lade på att rensa lite i trädgårdslandet.

Efter några minuter hade Barnet ett mycket vackert glitter i lockarna bestående av små, små vattendroppar. Så vi gick in och bytte de genomblöta kläderna. Sen var det sovdags men hon var för pigg. Så då gick vi ut igen, i pyjamas, och lekte lite. Så idag har jag varit en rolig mysmamma i solen, istället för att göra nåt nyttigt inne, som egentligen inte spelar någon roll. Så vill jag göra varje dag.

Sen när hon faktiskt gick och lade sig med S, skördade jag rabarber och fryste in, så jag har gjort nytta också.

Nu ska vi bara lära barnet att somna på mindre än en timme, eller att somna själv, så är allt perfekt.

Republiken

2011-05-31T22:23:00.002+02:00

Jag noterar att vi nu tar några små steg mot republik. Helt plötsligt har tidningarna börjat trasha kungen. Det jag inte förstår är varför det händer just nu, vad är grejen? Om någon har en teori så säg gärna. Jag har inte orkat ta del av detaljer, jag har inte tittat på intervjun med kungen men efter vad man förstår på fb-kommentarer och rubriker så har kungen mer eller mindre gjort helt klart att det är check på både strippklubb och kriminella.

Whatever. Det är väl ingen som egentligen förväntar sig nåt annat? Det är väl det överklassgubbar ägnar sig åt, festa och "ha kul".

Men nu, nu har nån propp gått ur och det är mobbing på agendan. Det piskas upp antipatier som ska kratta manegen för en folkomröstning om, ska vi säga - ett decennium eller två? Man borde börja slå vad. Vågar man hoppas på en snygg process? Kan man ta sig från a till b i författningssammanhang utan en massa mobbing, rykten, rasanden och trams?

Nähä, inte det.

Te the tea

2011-05-28T21:17:00.007+02:00

Jag är te-oman. Tetokig. Jag älskar att fixa till en kanna te på kvällen och Sätta Mig. Ni vet. Det är så underbart. Jag dricker sen jag vande mig av med koffein för massor med år sen, bara grönt te. Men inte riktigt grönt te, uäck! utan härligt, nästan teinfritt, smaksatt lull-lull. Bäst av allt är earl green. Ingenting fungerar om jag inte har earl green hemma. Det dricker jag alltid på morgonen (vilket är på helgerna). På kvällen blir det nåt annat. Gärna fruktigt. Just ikväll är det ett som heter Kiss me Kate, vilket jag misstänker är brittiskt bröllopsinspirerat. Det har vitpepparkorn i sig. Vilket påminner mig om det bästa julteet nånsin. Det hade rosépepparkorn. Superball smak, plus att det såg ut som att det låg små julgranskulor i det!

Ursäkta detta ointressanta dravel, jag toppar med en bild som jag verkligen gillar, det dravliga innehållet till trots. Nä, nu ska jag inte va sån. Kärlek är väl positivt.

Och hur engelskt smågnällig får man lov att se ut?

Tudorienne

2011-05-27T20:44:00.004+02:00

Jag har hittat en minienkät för bloggen. Den tog jag.

1. Är du anonym?

2. Betyder ditt ev nick (för dig) något eller var det random? Hur tänkte du när du valde?

3. Skulle du vilja byta nu?

1 Jag visar inte bild på mig själv och berättar inte vad jag heter och exakt var jag bor. Men anonym vet jag inte. Många som läser mig vet vem jag är. Sen finns det nog andra som inte har en aning. Jag har inte berättat för mina kompisar om min blogg och kommer inte göra det. De kan ha hittat hit ändå såklart, men det har jag ingen aning om.

2 Det var flera år sen. Helt plötsligt dök ordet tudorienne upp i huvudet och bara var där hela tiden, tills jag startade bloggen. Det är slumpmässigt, jag visste inte ens vad det betydde, om det betydde nåt. Men jag tror det närmaste är nåt sånt här:

Vad kan jag säga - det är nog ganska mycket jag.

3 Eh skulle inte tro det. Aldrig.

Bergmani

2011-05-26T07:45:00.004+02:00

Om jag har förstått det här Ingmar Begman-pusslet rätt:

Erik och Karin Bergman (Ingmars föräldrar) gifte sig och fick barn. Ett av barnen (Ingmar) var väldigt sjuk vid födseln och togs upp till Dalarna och en amma för att han skulle pigga på sig. Först blev han nöddöpt och sen döpt en gång till i Dalarna. Ja, man hör ju att redan här att det var nåt skumt. Mor och barn var skilda åt i en månad men återförenades sen och pojken växte upp och blev vida berömd kulturarbetare.

Det var tydligen bara det att Erik Bergman hade ett mångårigt förhållande vid sidan av, med en Hedvig. I det förhållandet producerades x antal barn, varav det ena föddes lite lägligt samtidigt som "Ingmar Bergman", fruns barn som egentligen inte alls piggade på sig utan dog. Pappa Erik ersatte äktingen med oäktingen som blev Ingmar Bergman och på så vis räddade han tydligen äktenskapet.

I förhållandet med Hedvig föddes tre (kanske fyra) söner. De två andra, som inte bodde med Erik och Karin, var tydligen sjukt lika Ingmar Bergman.

DNA-analyser slår fast att Ingmar Bergman och Karin Bergman inte är genetiska släktingar, under förutsättning att Ingmar själv har frankerat sina vykort. Och det tror i alla fall jag att han har.

Hedvid fick pengar utbetalade till sig under några år efter av Hedvig Eleonora församling, där Erik Bergman som "av en slump" jobbade.

Karin och Ingmars relation ska ha varit kärleksfull. Men visste Karin om att Ingmar egentligen inte var hennes? Nu ska jag uttala mig som mor. Ja det är klart att hon gjorde. Men hon älskade sin son ändå. Såklart.

Ingmar Bergman, stackarn, har byggt sin karriär på att berätta om sin komplicerade familj och föräldrarnas komplicerade äktenskap. Men sanningen tar man minsann inte fram så lätt. DNs anatytiker berättar att detta kommer sända chockvågor in i forskarvärlden. Det är dem väl unt! Och hon sänder en medlidandets tanke till Henning Mankell som håller på med nåt stort som går till botten med Ingmar Bergman. Körigt på jobbet idag? Bytt huvudvärk mot alla migräners moder? Gör om gör rätt? Det är snart helg, Henning.

Här är DN-drapan. Läs, det är spännande. Sicket strul!

Andra kulturella sanningar så här på förmiddgen: Astrid Lindgren var bisexuell. Det är inte offentligt bevisat än, men det kommer.

Hus & hem

2011-05-16T08:24:00.003+02:00

Helgens bästa: Vi håller på med en liten renovering i köket. När vi (mest S faktiskt) rivit ut de platsbyggda köksskåpen som hängt med sen huset byggdes 1946 låg där en ettöring från 1922 kvar i dammet. Där har den legat ett tag. Antagligen inbyggd för att bringa lycka och välgång till huset och dess invånare? Det har funkat kan jag säga!

Helgens sämsta: Igår kväll när vi lagt oss och släckt, men inte somnat, hörde jag en av katterna krafsa mycket mystiskt och okonventionellt. Jag fattade genast starka misstankar om att det var nåt lurt i görningen. Vi gick upp och kollade och jag såg nåt litet svart som "for" över hallgolvet. S trodde nog inte det var något först men kunde snart bekräfta att vi hade en mus i vårt hus. Jag var inne i min sedvanliga mini-psykos och stod stel som en pinne på sängen. Bästa S kunde snabbt jaga ut den genom ytterdörren. Men efter en sån grej lägrar sig inte friden.

Det värsta är, som man brukar säga, ovissheten. Varför? Hur kom den in i huset? Hur länge har den varit inne? Kommer det hända igen?

Tyvärr är det bara en fråga som har ett svar och det är den sista och svaret är med största sannolikhet: ja.

Under ett ögonblick flashade tanken på livet i en hyreslägenhet förbi. Men det är ju inte ett alternativ. Det är livet på zoo som gäller.

Vi ska bygga tillbaka ettöringen in i köket på nåt sätt såklart. Och addera en enkrona. Det blir nog bra.

Där sprack den självgodheten

2011-05-07T21:42:00.002+02:00

Vi sitter och delar på en halv ananas till efterrätt på lördagkvällen. Gott, nyttigt och man får trådar i tänderna. Till detta dricks te och jag tänker som alltid på kvällen att man kan ju ta en liten bit choklad till det här.

Jag (självgod): Vi har alltid choklad hemma! Vi är såna som inte äter upp allt, utan det finns alltid lite choklad i skåpet.

Igår hade vi gäster som åt upp några apelsin-chokladpraliner som jag aldrig skulle äta för det är inte gott. Men jag hade sett en trevlig chokladkaka som S har köpt.

S: Men mig kan man inte lita på.

Nähäj. På riktigt finns inte en enda godisbit i hela skafferiet. S erbjöd sig att åka till macken och handla. Självklart kan jag inte gå med på att hon gör det. Och några chokladbollar orkar jag verkligen inte svänga ihop.

Så här sitter jag med trådar i tänderna och en slät kopp te. Så kan det gå.

Fredag

2011-05-06T09:28:00.002+02:00

Jaha vad säger man om den här veckan då? Krånglet har rett upp sig, underbara planer är på banan igen, som till exempel sommarsemester. Så skönt. Det närmar sig sjukt fort.

Och det har ju varit ett ganska jävla liv får man väl säga. Det är väl antagligen glädjande att det ändå finns några som ställer sig fråga om det var rätt att döda bin Laden. Nej det är klart att det inte var rätt. Men det kanske var bra. Ännu bättre hade ju varit om han dödats innan 9/11, men så bra funkar det ju sällan.

En vecka som denna är det viktigt att komma ihåg att allt man får se kan vara mycket iscensatt och tillrättalagt. Och det här "We have a visual of Geronimo". Vilka jävla töntar alltså. Och nu är indianerna med rätta förbannade för att de lånat ett smeknamn från deras led. Om fler töntar fick bli skådisar i actionfilmer där de fick leka av sig så kanske vi skulle slippa lite sånt här tönteri att läsa om i tidningarna. Vore skönt.

Säga fel

2011-05-02T19:37:00.002+02:00

Vet inte hur många gånger jag har sagt fel på Obama och Osama idag. Det är inte lätt.

Men ikväll sa jag inte fel när jag skulle säga

"Älskling, du gör ett jättebra jobb!" till S.

Jag sa inte "Älskling, JAG gör ett jättebra jobb!" som hon hörde.

Men det rev ned skrattsalvor ändå.

Men å

2011-05-02T15:46:00.003+02:00

Idag är en sån där dag när inget har löst sig och allt jag tagit i krånglat till sig. En känsla av att jag bara borde sitta still och inte ta initiativ breder ut sig. Inte mig emot. Jag sitter gärna stilla och lugn. Kanske ännu hellre ligger ned. Kanske med ett täcke över mig. På så vis eliminerar jag i alla fall mer krångel va?

Ett jävla liv

2011-05-02T07:42:00.003+02:00

Oj oj oj, måndag morgon. Balanserade lite på gränsen till vad som är möjligt och tog mig till jobbet. Inne i stan gick jag in på ica där det var full fräs redan 07.01. Två butikskillar stod och packade upp varor, mackor, viktväktarlunch och Ben & Jerryglass.

Den ene berättar för den andra att Osama är död.

- USA, de har skjutit honom.

- Näe? Sant?

- Nu blir det ett jävla liv.

Ja det kan man väl säga är en träffande första analys. Jag tycker det är ett jävla liv om allt möjligt precis hela tiden.

One down

2011-05-01T20:49:00.002+02:00

Jag har deklarerat. Alltid nåt. Och det blir lite över till mig. Skönt.
Vi är hemma igen. Och imorgon tar jag tag i resten av frågetecknen och kanske nån surdeg. Jag har en tråkig känsla av numera att det inte är den där fundamentala ordningen och redan på mig och mitt längre. Så kan man ju inte ha det.

Jag ska ta tag i det.

Det är väl så att min tid nuförtiden är inte riktigt min. Nej det är ju så. Den är min, S och Barnets.

Obalans

2011-04-29T21:23:00.003+02:00

Jag börjar nytt jobb snart och måste jobba med jourverksamhet direkt. Samma helg som vi har en stor familjeträff inplanerad. Det kanske löser sig, kanske inte. Otroligt störande.

Jag har inte deklarerat. Och jag kan inte deklarera utan hjälp från Skatteverkets hjälplinje. Och de har stängt nu, fredag kväll halv tio. Så det kan jag inte lösa förrän tidigast söndag kväll. Suck.

Imorgon åker vi på en liten resa och har inte packat en pinal.

Barnet har varit svårsövd ikväll och har kladdat ned två pyjamasar med välling. S har lyckats söva henne. Det var länge sen jag fixade det.

Osams

2011-04-25T21:49:00.002+02:00

Det finns de som tror att jag och S aldrig är osams. Det stämmer till viss del. För vi är det ganska sällan och ganska kort. Och över töntiga uppenbara grejer.

Vi skulle sätta staket i helgen. Det var kul, i alla fall den biten när det bara var att klubba ned plintarna med järnklubba. Tjoff tjoff tjoff i lerjorden, klart. Sen borra lite och skruva lite så var det klart. Då var det bara att försöka att få allt rakt och rakt blev det.

Men sen nästa bit, på framsidan. Där är det en massa grus och jävelskap i marken. Stora stenar. Usche. Jag hade velat satsa på en jordborr, men det kan man tydligen inte använda på sån mark. Så, vid ett tillfälle blev det en svacka med rätt dålig stämning. Vi blev tvugna att gräva stora gropar till plintarna, i vissa fall kapa dem lite med såg. Och de står rätt ostadigt än så länge. S säger att det kommer sätta sig.

Men, nu är allt uppe och klart. Till och med hasp-j****n sitter där den ska till slut. Mitt första staket.

Tre

2011-04-23T22:21:00.002+02:00

För tre år sen idag blev livet som det ska. Det har vi såklart firat, på det sätt man firar bäst. Räksmärgås och rosévin i solsken och glamour. Med mycket, mycket, mycket gott sällskap. Jag blev så i partytagen att jag bestämde att vi sen skulle styra kosan till vänner som nyss flyttat in i nya radhuset. Mycket trevligt, och ganska nära oss!

Syster ringde och hälsade Glad påsk från västligaste västkusten, där var det också som vanligt glam.

Vilken dag!

Mobilbloggen

2011-04-18T13:03:00.002+02:00

Dumt att blogga om en blogg. Dumt att blogga om en blogg som inte finns mer.
En gång i tiden hade jag en mobilfotoblogg. Den är borta. Den försvann för ett halvår sen och jag vet inte hur jag ska få fram den. Dessutom har jag bytt mobil sen dess. Jävligt tråkigt är vad det är.

Veckan som gått och fortfarande går

2011-04-15T08:41:00.005+02:00

Måndag. Riktigt trött, men det gick ändå på nåt vis. Förkylning som inte riktigt släppt.

Tisdag. Möte på nya jobbet. Fortfarande förkylning, som en cementhjälm på huvudet.

Onsdag. Föräldragrupp och barnvakt på kvällen. Underbart! Snackis hemma i flera dagar efteråt. Sent på kvällen fick Barnet erbjudande om dagisplats. Skönt, men konstig tid att ringa på.

Torsdag. Tröttare än nånsin, förkylningshjälmen blir tyngre och till det läggs en ond sträckning i ryggen. skickade två påskkort. Gammal kompis ringde och sa att hon kommer och hälsar på i nästa vecka, men ska bo hos en annan kompis som har ett nyare hus än vårt. Bra, för i gästrummet har jag brorsan.

Fredag. Sov nästan hela natten. Är liksom glad, krämporna från i går snäppet bättre.

Nu tycker jag att det liksom rullar på med kalas, middagar och påskfirande och halva jobbveckor på det där viset som det gör när våren kommit och helt plötsligt är det midsommar. Swoosch!

K-ordet

2011-04-14T08:26:00.004+02:00

Nu är Ann i farten. Hon som får lite ångest av ytligheten och perfektheten i Stockholm, det är ljust och fräscht. Förmodligen är folk inte lyckliga egentligen och har inte sex, tror Ann.

För att stå ut i den här stan måste man kunna ta att det är välstädat, perfekt och teppanyakihällar*. Gällander karriärer, hem, inredning, sexliv, partner och dejting, barn med vidhängande begåvnignar, intressen, förskola. Också hobbys, bekantskapskrets och stil i allmänhet. Perfekt, tillrättalagt och kanske rätt ytligt. OCH. Alltid - ljust och fräscht. Kan man inte ta detta ska man skyndsamt flytta till Malmö.

Ann erkänner att hon har haft problem med både städningen och sexlivet. Bra för dig att det gick att använda i en karriär!

Efter 18, snart 19, år i stan och i vuxenlivet och mycket kämpande för att nå mina teppanyakihällar så provoceras jag inte eller berörs ett dugg av detta. Jag struntar också i de sura bittra krigsförklaringarna mot feminister som alltid dyker upp i komentarerna under alla artiklar av detta slag.

Bara en grej stannade kvar och skavde på riktigt. Det var den kommentar som menade att folk inte orkar ha sex/inte känner lust för att vi får i oss tungmetaller och kemikalier som blockar hormonerna. Lite luddigt uttryckta ja, men det låter som att det finns en andemening om fakta i detta. Kan detta vara sant? Någon som vet något om detta?

* Man får inte ha missat upprinnelsen till snacket om teppanyakihällar. Därför länkar jag till det numera vida berömda och episka fundamentet över innerstadslivsstilen. Som om ironi inte fanns - mina vänner: Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva

Bliss

2011-04-12T09:49:00.001+02:00

Chefen hoppade inte jämfota över min önskan att jobba 80% i höst. Men. Han och alla de andra var så himla glada att se mig där. Jag kommer få ihop mitt liv, med familj och jobb. Och glädje här och där. Det känns fantastsikt. Och stort. Äntligen ser jag ett utlopp för all kapacitet.

Lycka till

2011-04-12T08:09:00.003+02:00

Försöker va lite fierce idag med stövlar, svart kjol, svart skjorta och intelligent, förtroendeingivande uppsyn (alltid). På förmiddagen ska jag träffa min nya (nygamla) chef och prata sommarsemester, bland annat. Jag ska också ta upp att jag vill jobba 80% i höst. Det vet han inte om, eftersom jag fått ett jobb som jag inte varit på intervju för. De visste att de ville ha mig för att jag har jobbat där förut. De har fått kämpa lite för att få tillbaka mig (internt alltså, jag är inte lika svårflörtad) och väntat lite extra länge.

Så nu gäller det att leverera. Ska bli jättekul. Men jag kunde inte sova igår, trots att jag lade mig trött 19.40. Kommer bli skönt när det här mötet är över.

Och efter en paralyserad måndag ska jag försöka leverera lite på mitt nuvarande jobb också.

Andra planer jag har är att köpa en liten tekanna för två koppar på loppis. Att ha på jobbet! Fatta vad mysigt!

I helgen satte vi fart. Det måte man ju på helgerna. Man måste också försöka sova, ta igen sig, göra ingenting, städa och storhandla. Helgen räckte inte till för allt märkte vi. Vi har vissa projekt som måste göras och en deadline. Typ sätta upp staket för tomten (inte hela, bara själva ingången) innan Barnet börjar gå nästa vecka.

Göra färdgit köksgolvet innan Arge Snickarn dundrar in. Vi insåg att det går inte. Vi måste ringa pensionärerna. Sån tur att vi har dem! Så igår var en pensionär iväg med S och hjälpte till att köpa sandlådesand och staket-ingredienser. Och i påskveckan kommer min bror och passar Barnet medans vi sätter upp staketet.

Och i maj kommer mina pensionärer i två dagar och tar hand om Barnet när vi gör köksgolvet. Vi är på banan!

Det var en enormt skön känsla när denna plan hade kristalliserat ut sig. Det känns alltid bättre när ekvationer går ihop.

"Det är han i Arvingarna va?"

2011-04-09T21:27:00.004+02:00

Man hänger med. Ikväll sitter vi i köket, bara för att toka till det lite. Frugan vill kolla körslaget, för en gammal kompis till henne skulle köra ett solo. De gick vidare. Så myssvennigt det är, hon är helt okontaktbar när det ska meddelas vilka som inte går vidare. Casper åkte ut, vilket vi tyckte var konstigt. De hade ju valt en skön låt.

Kan rapportera att jag öppnade en halvfalska rioja och äter m&m. Går fint ihop. Ser tillbaka på en händelserik lördag där många fina fräscha kronor bytt ägare. Vi har som de svenssons vi är shoppat loss på klädparty, byggvaruhus, spisbutik och på ica maxi. Med kuponger i högsta hugg, ja det är svenssonlivet på en pinne det.

Barnet och katterna (i alla fall en av dem) har blivit bästa polare. Det är en syn för gudar, hur de liksom slingrar sig lite om varann. Fascinerande hur barnet har lyckats lära sig att man måste klappa fint på katterna. Hon är bra på det, men föräldrarna får sig också ett och annat stenhårt nyp. Eller ett finger i näsborren.

Det finns en plan. Lagom till påsk kommer detta hem vara städat och fint. Det gäller att ta med tidsaxeln i planeringen, det är något man lärt sig vid denna uppnådda ålder.

Det jag egentligen vill säga är, att för exakt sju år sen igår hände något väldigt viktigt i mitt liv. Utan att jag hade en aning om det. För sju år sen vann S budgivningen på huset. Huset hon köpte och flyttade in i. Huset som nu är mitt hem, min borg.

Det kan vara nåt att tänka på. Idag kanske det händer nåt man inte har en susning om, som om sju år är Paradiset. Man vet aldrig.

Frysa ägg

2011-04-08T20:15:00.003+02:00

Nu vet ni. Forskningen har gått framåt! Man kan numera frysa obefruktade ägg (mänskliga könsceller, inte hönsägg) för framtida bruk. Det kostar en liten slant, men så himla farligt var det inte heller. Men nu finns det på marknaden. Rätt fantastiskt.

Nostalgi

2011-04-07T09:21:00.003+02:00

När jag vill vara nostalgisk, då läser jag gamla blogginlägg. Mina och andras. Det är facsinerande att tänka på hur det var förr. För tre år sen till exempel. Då var jag en singelbrutta med dagdrömmar och ordnad ekonomi. Jag har fortfarande ordnad ekonomi och dagdrömmer en hel del, men jag är gift och har barn. En viss skillnad. Det skiljer bara tre år, mellan att fira tvåårig bröllopsdag (i sommar) och vara mamma till en ettåring. Ingen idé att försöka fatta hur sånt går till.

För övrigt känner jag av en förkylning, det verkar vara väldigt inne just nu.

Igår röstade riksdagen nej till att singlar ska få inseminationshjälp i Sverige. Trots att en majoritet i riksdagen är för. Pinsamt.

Jag uppmanar ganska ofta tjejer att gå med i Femmis. Jag själv var en stark kandidat för exakt tre år sen, sen hände lite annat. Femmis får klotet att rotera ska ni veta.

Aldrig Thailand

2011-04-06T12:44:00.002+02:00

Thailand, dit åker vi inte. Där dödar de gladeligen turister med strömförande duschar. Det har hänt svenskar tre gånger de senaste åren. Tyvärr var ett av offren en kollega till mig. Och tyvärr verkar Thailand skita fullständigt i elsäkerhet.

Så kan säkert vara fallet i andra delar av världen också, men jag vill verkligen varna för detta. En kompis till mig som bor i och har rest mycket i u-länder har berättat att hon flera gånger fått en rejäl smäll som slängt henne ur duschen för att duschvattnet värms upp dirket med elström. "Dör man så dör man" är tydligen thaländarnas attityd till säkerhet (enligt en av kommentarerna på aftonbladet.se). Jaha ja.

Dessutom är Thailand en diktatur. Det finns bättre paradis att välja att åka till.

Det är mycket nu, i punktform

2011-04-06T08:57:00.002+02:00

* Har varit i Barcelona och vänt lite på dygnet.

* Skulle vända tillbaka igår och börja leva häslosamt, men det var pub på jobbet och så blev det inget med det.

* Skulle i säng tidigt men så var det mysigt att sitta uppe efter att barnet äntligen somnat (hon har också skruvat till dygnet såklart) och kolla lite på tv med S. (Vi hann inte se klart.)

* Jävla webbtv-spelare på jobbdatorn som inte går igång när jag vill följa debatten i riksdagen om insemination för singlar.

* Jävla jävla TÖNTAR i riksdagen som inte tänker rösta för, trots att de egentligen vill det för att KD skulle bli sura. Vem fan bryr sig om KD? Det är deras jobb att bli överkörda.

* Stockholms turistbyrå har en tävling som riktar sig till Storbitannien under rubriken Win an ultimate lesbian weekend city break! Det är nästan så att man vaknar till lite. Man får alltså komma hit och träffa stans coolaste flator om man vinner. Break a leg säger jag bara. Thriving lesbian scene kan dock vara en överdrift.

* Nu gick tv-spelaren igång, sändningen hade nog inte börjat. Puh.

Marching for Sudden (länk)

2011-03-31T07:52:00.006+02:00

Idag stiger vi upp allihop. Biter ihop om så behövs. Och så går vi ut i livet, kanske mest för att vi måste. Jag går upp och ut också för att bara gå, leva och fortsätta tro på att en dag kommer allt ha ordnat sig. Ett lyckligt slut. Jag står och går idag för att jag tror på det.

PS. Själv har jag allt jag kunnat önska mig. Nu lever jag med oro. För att nåt dumt ska hända. Mänskligt, men jobbigt. Om än på ett annat sätt än när det går åt helvete.

What else is fucking new?

2011-03-30T22:01:00.002+02:00

Jaha. Är man inte arg, så är man upprörd, så är man jävligt ledsen. Över förkrossande dåliga nyheter runt omkring. Vill ta allihop jag tänker på i famnen och krama dem och sen ska allt bli bra igen.

Kan inte allt bara få vara enkelt, bra och gå som på räls? Är det verkligen för mycket begärt? Man blir ju nervös av allt som kan gå på sned i världen och livet. Som om det inte var nog med Japan, Libyen, resten av arabvärlden och så alla idioter på det.

Ta hand om er allihop. Fan asså.

Juholt

2011-03-28T19:35:00.004+02:00

Jag tänkte att jag skulle försöka hänga med lite och lyssnade lite på Juholts linjetal. Det han höll på kongressen när han valdes till S-ledare, som har fått ett rykte om sig att ha varit himla bra. På fb har S-vänner rapporterat om inspirerade känslor.

Han öppnar starkt med att gå direkt på - kultur. You had me at hello, kan man säga. För någon som definitivt aspirerar på statsministerposten att starta sitt första viktiga tal med att sätta kängan stadigt i kulturen som avstamp, det leder vidare till konstens roll, som "tar oss i handen och leder oss ut", för att se vilka vi är, förstå vilka de andra är. Demokrati. Bibliotek. Vilket samhälle vi vill ha. Det leder vidare till något jag gärna vill höra.

Så här har Juholt programförklarat sig själv i en tidig intervju när han blev nominerad: "Här är jag, en Åsa-Nisse, en bondlurk, en som bara kan lyssna på Elvis och har mustasch. Men en dag kommer ni att hitta det andra i mig."

Många vita, straighta, medelklassmän med makt nöjer sig med att se sig själva och framförallt nöjer sig med att andra ser dem som vita straighta medleklassmän med makt. Intresset för att bredda bilden är enligt min mening noll, eller mindre, hos dem själva. Oftast saknar de också en medvetenhet om bilden av dem. Rätta mig om jag har fel.

Det är annorlunda och upplyftande med en som vet att det finns mer. Fler människor borde säga så om sig själva. Till sig själva. En dag kommer du hitta det andra i dig.

Syskon

2011-03-27T20:54:00.002+02:00

Jag har haft en jättebra helg. Spontanfika hos kompisar på andra sidan stan. Middag hos andra lite nya kompisar på lördagkvällen, jättetrevligt. Idag intervju på en föräldrakooperativ förskola. Och årets andra löprunda.

Middag på det lokala Kinakrogen, asiatisk buffé med sån där mongolisk bbq, där man bygger sin måltid själv. Rätt billig och god lyx.

Men det som gjorde mig riktigt varm i hjärtat (förutom att vara med min fina lilla familj) var grupp-skype med mina syskon. Det vill jag göra om ofta. Den inre kretsen, som ger styrka och skratt.

Ikväll

2011-03-23T22:02:00.004+01:00

Jag är gräsänka ikväll, S är ute med jobbet. Jag har myst med barnet i köket och äntligen kände hon för att sova för någon timme sen. Det borde jag med nu, men jag är ledig imorgon så det är ingen panik.

Jag dricker te och funderar lite på livet som vanligt. Hur bra allt kan bli. Och hur bra jag hoppas att saker kommer att förbli.

Jag är glad att jag har en blogg, fast det är sällan jag använder den. Men jag läser massor med bloggar varje dag. Det är väl så att andra har mer att säga än jag just nu.

Om vår omvärld finns det ju en hel del att säga. Sverige ska inte exportera vapen till länder i krig heter det. Och nu är det på förslag att vi inte heller ska exportera till diktaturer. Men vem ska vi exportera till då? Vapensamlare? I demokratier går det åt så mycket färre vapen, det är ingen bra affärsidé tycker jag.

Och kärnkraft, vad är det för skit? Jag vet att vi lever gott på den och att fossila bränslen är Döden för planeten. Men ursäkta mig, jag vill faktiskt inte ha pest eller kolera att välja på. Jag vill ha nåt bättre, because I'm worth it och det är faktiskt 2011. Lite högre krav än så här kan man ställa tycker jag.

Tekniken finns, säger de som vet. Det behöver bara byggas ut, en förnybar energi som inte smutsar ned eller är farlig. Hit med det då! Jag tycker det är makthavarnas skyldighet att fixa det faktiskt.

Folk ryar om en anti-gay-app för iphone. Ja Satan har tydligen också en mobil.

Satte in en hundring till Cancerfonden, för det är en sån dag idag.

Om jag får bestämma så skulle Sverige inte tillverka vapen alls utan mer nyttiga smarta saker som inte dödar. Och svenska politiker skulle se till att vi gick i täten för att bygga ut en smart och ren energikälla och lägger ned kärnkraft eftersom vi trots allt inte är dumma i huvudet.
Forskningen om cancer skulle gå framåt så att allt sånt bara löste sig.
Och alla anti-gay-idioter skulle skaffa sig nåt annat att bry sina pappskallar med.

Ska vi säga så då? Bra.

Utan

2011-03-09T09:06:00.003+01:00

Just nu läser jag Utan. En antologi på svenska, utgiven i Finland. Om att inte ha barn.

Hanouneh

2011-02-15T20:22:00.003+01:00

Här poppar vi just nu nyutkomna cdn från Hanouneh. Schyssta grejer.

Hur vet man?

2011-02-10T11:14:00.004+01:00

Frågor, frågor, frågor. Hade jag inget annat för mig skulle jag nog bli sittande och läsa den samlade internetvetskapen i frågorna som dyker upp när man skriver in "hur vet man om" på google. Hur vet man om en tjej gillar en? Rart.

För övrigt så ryms ju typ hela livet i de där frågorna. Själv undrar jag hur man vet om ett fordon är belånat. Det verkar inte vara nån lätt nöt att knäcka. Svar till "Tacksam för svar". Helst idag.

Förr

2011-02-09T20:05:00.002+01:00

Hittade för många år sen ett gammalt släktträd på nätet, en av mor/farföräldrarnas släktträd. Det är superstort med typ tio olika grenar och går tillbaka så långt man kan komma när det gäller vanliga dödliga bönder och borgare, dvs sent 1600-tal. Man kan se en del märkliga saker där. Till exempel en förmoder till mig, Ebba.

Ebba föddes i mitten av 1700-talet och levde i drygt 66 år. Inte dåligt för den tiden antar jag. Hon gifte sig med en man och fick en pojke 2 oktober 1774. Han levde i 16 dagar. Eric hette han.

Den 4 oktober 1775 fick hon ytterligare en son, som också fick heta Eric. Han blev två år och tre månader.

Eric nummer tre föddes 21 maj 1779. Han överlevde barndomen och blev vuxen och dog när han var nästan 77 år.

Alltså, några namn och siffror. Vilket livsöde. Och det ofattbara - sånt var vardagsmat förr.

Måndag morgon

2011-02-07T08:11:00.003+01:00

Kan Carl Bildt blogga på jobbet så kan väl jag! Men melodifestivalen, där går min gräns. (Och den gänsen heter God Smak.)

Har min sjunde dåliga natt av sju i ryggen. Men äh, det gör inte så mycket. Jag bestämde mig nån gång mitt i natten att det fick bli jobbet en timme senare idag, dvs 08. Tur man har jobbat sig till mariginaler. När jag gick upp ur sängen stensov min söta familj i den. Och när jag skulle gå hemifrån gick jag in och pussade dem. Lillgos låg där mitt emot S med händerna på hennes kudde. Med de varmaste goaste rundaste kinderna och sov så gott.

Det var småjobbigt att gå hemifrån detta mys, men det gick och jag var glad när jag kom ut. Det var ljust! Det, och en massa annat kul väntar i framtiden.

Nu ska jag gå till botten med ett mediakrig och förhoppnignsvis redogöra för här i bloggen. Hoppas att alla får en bra vecka och att arabvärldens revolution också håller sig inom den goda smakens gränser, dvs inga dödsfall.

Bortskämda idioter!

2011-02-02T07:35:00.000+01:00

Blir GALEN på alla muppar som bokat resa till diktaturen Egypten och gnäller på UDs blogg om att Pappa Staten ska ta ansvar för deras liv och berätta för dem vad de ska göra. ÅK inte dit då om det inte känns bra!!! (Vet att det här är några dagar sen men måste ändå kosta på mig ett litet utbrott.)

Helvetet på jorden (uppdaterad)

2011-01-28T08:22:00.006+01:00

I Uganda är det livsfarligt att vara homosexuell. I höstas hade vi några modiga människor hemma hos oss på middag. De var ugandier, gay och engagerade i hbt-rörelsen där nere. De lever under ständigt dödshot, bara för att de finns. Nu har en av de ledande hbt-aktivisterna i Uganda, David Kato, mördats vid sitt hem. Han blev överfallen med några som slog honom med hammare tror jag att det var. Sen dog han på väg till sjukhuset.

David Kato var en av dem som blev uthängd av tidningen Rolling Stone. De publicerad namn och bild på människor de tror är homosexuella och uppmanade regeringen att hänga dem.

Jag har haft en dialog tidigare med en av redaktörerna på Rolling Stone på facebook. Muhame Giles heter han och jag har uppmanat alla jag känner att skriva till honom vad de tycker om hans verksamhet.

Vi skänkte lite pengar till en insamling som startades. Jag ska skriva några rader själv till Giles, som för mig är den rena ondskan personifierad, men har inte riktigt orkat än. Sånt här gör mig utmattad av ledsenhet.

Förresten, här är insamlingen för den som är intresserad.

På facebook finns ett onlineevent, till minne av David Kato där folk kan visa sitt stöd för kampen, sitt deltagande och skriva i en logg. Jag har cirka sex facebook-vänner som har valt att tacka nej till det eventet. Varför gör man så? Jag fattar inte. Jag tackar nej till event hela tiden och tycker då och då att massaktioner med höjda röster för än det ena än det andra är småjobbigt. Ibland vill man inte gå med i en massrörelse. Men det här? Jag förstår inte varför man väljer att ställa sig utanför. Jag tror jag ska fråga dem.

Uppdatering: Jag frågade dem inte, kanske gör det sen. Men fan flög liksom i mig och jag tog och bjöd in lite folk till insamlingen. Några som jag vet bryr sig. Några som är politisk aktiva som jag vill uppmärksamma på detta. Och så några som inte har en aning, men som borde ha det enligt mig. Däribland ett par gamla klasskompisar som bara är på vänlistan av nåt outgrundlgit skäl, som jag verkligen inte ens gillar, till och med ogillar. De fick en inbjudan. Bara för att.

Märkligt

2011-01-26T20:59:00.005+01:00

Vi börjar med att ignorera den långa bloggtystnaden och hoppar direkt på livets mysterier. Barn. Eller är de så mystiska? Jag vet ju egentligen att de är logiska, drivna varelser som har en tydlig agenda. I alla fall det här barnet. Och, de fattar ALLT. Jag vet det egentligen, men det är ändå rätt häftigt när man märker det.

Till exempel. Vi har några gånger visat barnet leken titt-ut, men inte tränat på det eller varit särskilt idoga med det. Fler månader efter att vi prövade skoja med titt-ut började hon själv ta upp denna lek och dessutom säga "titt-ut". Det är gôrskôj nämligen.

Vi har verkligen aldrig lärt henne att det finns något som heter slåss, eller vad "smälla" någon är. Men vi har läst boken Max bil några gånger de senaste dagarna och där förekommer alltså våld i form av smällande. Varje gång vi kommer till sidan där Max smäller Lisa och Lisa smäller Max, så vänder hon sig om till den som läser och smäller personen i huvudet.

Hm...?

Ett par kvällar nu har vi haft som projekt att barnet ska lära sig somna själv i sin säng. Sagt och gjort. Efter en del dividerande om metod så hade landade vi i något som bara kan beskrivas som femminutersmetoden. Vi liksom hamnade där, för inget annat verkade funka. Men det var med lite bävan i hjärtana. De två första kvällarna blev det en hel del skrik. Och det tog två timmar innan barnet sov. Inför ikväll hade vi tagit oss ett rejält snack om vilka misstag vi inte fick göra. Vi skulle ha en positiv attityd, vara noga med att låta coola och positiva när vi tilltalade barnet, inte helt plötsligt börja amma eller gå in till ett tyst barn som då givetvis bilir jätteledsen, m.m.

Och. Sen bestämde vi oss för att ta ett snack med barnet också. Barnet som förstår allt vad vi säger. Så det gjorde vi. Och förklarade att nu är det läge att lära sig somna själv. Vi kommer lägga ned dig i sängen och gå ut, men vi finns alltid här och vi älskar dig. Du kommer kunna somna alldeles själv.

Det blev lite gnäll, i någon minut. Att gå in och försöka lugna ett skrikande barn var aldrig aktuellt i kväll. Däremot låg barnet och kvittrade för sig själv och somnade först efter en timme. Alldeles själv. Helt utan tårar. Oändligt älskad och uppbackad, alltid.

Nytt nytt nytt

2010-12-31T18:06:00.003+01:00

Det har varit så mycket med julfirande och slappande att jag varken hunnit blogga eller än mindre summera 2010.
Men det har varit ett lyckligt och fantastiskt år. Framförallt är 2010 året när jag födde barn och blev mamma. Jag tror det räcker så.

En annan dag

2010-12-23T20:55:00.003+01:00

Dag tio, som är den sista dagen i min egen bloggutmaning tar vi en annan dag. Jag har firat jul i flera dagar redan och ska i morgon bege mig till nästa anhalt i julfirandet. Självaste Julafton.

Ikväll drog jag upp visakortet och bokade in familjen på Hilton Malmö när det nya året är ungt. 2011. Tänk va.

Minns förra året när man andäktigt konstaterade att det skulle bli en vit jul. Det blir det i år med. Nog är det vitt alltid. Och min kropp (speciellt ena armbågen) säger kännbart ifrån. Efter nyår kommer det in nya galvade skopor till järnaffärn i Sickla. Eller så går man direkt på en liten traktor.

Go Jul på er allihop! Hoppas att ni får det avkopplande och mysigt!

Dag nio. Varför?

2010-12-22T23:42:00.002+01:00

Det här inlägget ska handla om en grundläggande drivkraft. Vad är karaktäristiskt för mig och min tillvaro? Jag har kommit fram till att det är mys. Jag är en mysperson. Dricker gärna te. Surfar i soffan. Eldar en brasa. Är inte stor på varken friluftsliv, missbruk, party eller karriär. Nej mys, det är min grej.

Inte den flashiga, coola, konceptuella livsstilen. Det duger med nåt hemvävt. Bara det finns grönt te och tända ljus. Det ska vara möjlk i teet. Och gärna en pepparkaka.

Dag åtta. Vart?

2010-12-21T11:59:00.001+01:00

Jag ska som sagt flytta till Skåne. Jag tar en chans och hoppas på att livet ska fortsätta vara så här tomtebolyckligt. När jag blir pensionär ska vi flytta tomtebolyckan till växtlighetszon 1 och påta i trädgården, fika och skvallra och läsa bloggar och ta ett glas rött i all oändlighet.

Innan dess ska jag leva familjeliv i storstan, ha en vildvuxen trädgård och skaffa ett bättre jobb.

Aaa-haaaaa ...!

2010-12-21T09:45:00.003+01:00

Måste citera en annan bloggare idag. Om det här med tro och vad som händer sen. Att när man dör så kommer man få den här känslan "Aha är det så här det är". Det tror jag med! Plus att jag tror att det blir så här "Ja men det VET jag ju, egentligen!" och "Hur kunde jag glömma bort detta?!"
Så tror jag.

Dag sju. Varifrån?

2010-12-20T20:20:00.003+01:00

Det här är ett sammanfattande inlägg om min bakgrund. Jag är född i Sverige och uppvuxen i en mycket, mycket liten, pretto wannabe-stad som är sig själv väldigt nog. Det var inte tryggare än på nåt annat ställe, men fruktansvärt tråkigt. Jag tror nog att jag var kroniskt uttråkad som barn. Riktigt så illa var det nog inte, men ändå. När man är barn och ung lever man liksom inte sitt eget liv.

Jag är uppvuxen i en kärnfamilj med mamma, pappa och tre yngre syskon. No shit, är jag äldst eller? Någon gång i sena tonår gick min ena syster om mig i vuxenhet och det var jävligt skönt att lämna över till henne. Påtagligt.

Tror säkert att ens placering i syskonskaran definierar en på nåt sätt, men jag har skapat mig själv på senare år och har mot alla förutspåelser gift mig med en annan storasyster (enligt "vetenskapen" borde jag gift mig med en lillebror eller nåt) och det funkar fiiiiiiint.

Tillbaka till ämnet. Jag flyttade och har nu bott lika länge här som där. Det är bra.

Jag kan/vill inte formulera så mycket mer om var jag kommer ifrån. Jag är från blandade känslor, mycket av det är smärtsamt. Eller sorgligt. Eller bara lite trist. Annat också, men alltid väldigt blandat. Det blir aldrig klarare sagt än så. Var jag kommer ifrån kommer nog alltid vara en stor del av vem jag är. Kanske är det en del av charmen.

Dag sex. Livsåskådning.

2010-12-19T14:45:00.005+01:00

Dags att ta bladet från munnen i denna brännande fråga.
Jag tror på tankens kraft. Att tankar är energi som drar till sig mer av samma energi, som också kan manifesteras i fysisk form.

Jag tror på själavandring. Att man har en själ som i någon form vandrar från existens till existens.

Jag använder här ordet "tror" i bemärkelsen vet. I sin allra renaste och enklaste form. Jag vet att det är så här, att det är så det fungerar. Men, jag vet också att jag inte har hela bilden, att jag aldrig kan överbevisa det jag vet för en som inte tror på det. Det är heller inte intressant för mig. Jag tror att var och en klarar sig bra med just sin livsåskådning. Om inte, så får man väl skaffa sig en ny. Utbudet är relativt brett.

Jag tänkte faktiskt komma med lite lästips, böcker som jag tycker rockar i detta ämne.

"Liv före livet" av Helen Wambach. Psykolog och forskare som gjort masshypnoser av människor där de gått tillbaka till sin födelse och vad som föregick den, planeringen av detta livet och tankar kring det. Sjukt intressant bok, om än lite torr för att det är en forskningsrapport.

"Många liv många mästare" av Brian Weiss. En bok om reinkarnation som är lite mer spännande berättad än den ovanstående. Tror man kan tycka att det är intressant även om man inte tror på det.

Och slutligen vill jag tipsa om "Hemligheten" av Rhonda Byrne. Lättsmält och enkelt om tankekraft och attraktionskraftslagen.

Det finns fler, men det här är några som ger mest på kortast tid.

"Djurgården är bäst" (sic!)

2010-12-18T08:43:00.004+01:00

Sitter i köket och känner för att göra en liten sammanfattning av den senaste tidens omvärldsscanning. En kirurg har borrat sig in i Lennart Johanssons högst ointressanta fotbollspokal för att gå till botten med vad som står inristat i den. Mycket riktigt fanns det några namn och felaktigheter i den. Sicket tokeri.

Det sedvanliga julgnället i media är check. Var fjärde svensk är mer sur i december står det i tidningen. Med en härlig illustration i form av en sur min. Var fjärde? Skulle tro att det är minst hälften. Men det är ju inte julen det är fel på, det är alla andra.

Sen hörde jag om en unge som ville åka på varubandet i kassan på ica. Fick inte. Och så ville ungen åka i genom granpackningsmojängen (som när man köper julgran). Fick.

Själv har jag knäck - check!

Dag fem. Religion?

2010-12-17T09:47:00.004+01:00

Oj vad mycket man kan skriva om detta. Jag tror det kan bli många inlägg. När det gäller religion gäller det att ha perspektiv och inte blanda ihop. Det är tydligen svårt, få där ute lyckas och därför blir det soppa av väldigt mycket.

Men men, det där vet vi ju alla redan. Jag bekänner mig inte till någon religion. Den personliga tron har ingenting med saken att göra för mig.

För att vara lite djup då. Man kopplar ju ofta ihop religion och makt. Och är det inte så att religionernas makt, som till en början var all makt som fanns, har fört världen framåt också på ett lite brutalt sätt? Just nu för den ju världen helt klart bakåt. Men jag tycker mig ändå kunna se det perspektivet. Inte för att det skulle vara någon överslätande ursäkt, bara som ett konstaterande.

Nåväl. Det man kan säga om mig och religion är att jag inte har nån, bara en massa antipatier. Buddhism tycker jag är trams för de är emot homosexuella. Katolicismen verkar vara utsänd av Satan för att straffa mänskligheten. Kristendomen har ju format vår kultur och jag gillar den (kulturen). Baksidorna med dagens kristendom behöver jag ju inte räkna upp. Men nåt som retar mig är att folk pådyvlar mig kristendom för att jag firar jul. As if.

Ursäkta mig, jag skulle firat jul i vilket fall som helst. Eller nåt liknande. Ingen ska komma och påstå att jag och vi i Sverige inte hade pyntat med nån form av ljus, inte fått ledigt från jobbet och inte köpt presenter till varann och framför allt inte tryckt i oss extra mängder socker, fett och alkohol under fest och glam om det inte vore för Jesus. Kom inte och påstå det.

Dag fyra. Droger?

2010-12-15T20:48:00.005+01:00

Ja jag använder så kallade droger, nämligen alkohol. Inget annat. Jag har feströkt, vanliga cigaretter. Det slutade jag med bara tvärt 2001. Sen dess har jag rökt cigarr en gång (när systersonen föddes) och en cig på en avlägsen släktings 50-årsfest. Hade blivit dragen på gratis champagne. Det här var 2008.

Några gånger har jag provat snus. Aldrig något starkare. Jag tog ett beslut om att avstå i unga år. Först var jag nyfiken och hade inställningen att man kunde ju prova lite. Sen hände vissa saker som fick mig att fatta ett livslångt beslut om att narkotika ska jag aldrig testa och så har det blivit. Det är jag glad för, även om lite testande säkert inte är så farligt. däremot är jag för att man ska kunna skriva ut nåt sånt där man röker för patienter med smärta om inget annat hjälper. Tycker det är trams att vissa droger inte ska få användas medicinskt. Som om inte all annan medicin också kan vara hälsovådlig och beroendeframkallande.

Alkolhol kan vara nog så jobbigt, att vara bakis är det värsta i-landsproblem som kan drabba en tycker jag. Fullt likvärdigt en datorkrasch. Nej måttfullhet är något mycket bra som man med ålderns rätt nog lägger sig till med. Jag ser en sån tendens i alla fall. Och välkomnar det.

Det är synd när det blir strul med alkohol, när det går över till att bli missbruk. Även smällre förskjutningar från bruk till missbruk så som ett lätt dåligt ölsinne tycker jag är riktigt illa och något jag starkt tar avstånd i från, det är inget jag vill ha i mitt liv. Jag är faktiskt väldigt tacksam över att jag helt har sluppit att uppleva det på nära håll.

Dag tre. Har du någon idol?

2010-12-14T21:29:00.004+01:00

Jag tycker det är fint att ha en idol. Någon man beundrar och har respekt för. Det känns lite vintage, och ja, lite fint. Jag skulle nog säga att Barbro Alving är en idol för mig, fast hon är död. Jag har läst många av hennes böcker och skrivit en artikel om henne och på så sätt satt mig in lite i hennes livsverk. Fantasatiskt mysig läsning. Min mamma försökte få mig att läsa Bang när jag var ung, men jag nappade inte. Det var först många år senare jag upptäckte Bang. Mamma hade rätt, det var nåt för mig!

Jag tycker Maria Sveland är fantastiskt begåvad och skarp.

Och sen gillar jag Jo Frost, Supernanny. Och Arge Snickarn. Men där glider vi iväg lite från idolskap till ett allmänt gillar-för-du-är-kul.

Dag två. Vem/vilka stör du dig inte på, konstigt nog?

2010-12-14T21:18:00.007+01:00

Jag har en näst intill ofattbar fördragsamhet med politiker. De stör mig i stort sett inte alls, nästan oavsett partifärg. (Som trogna bloggläsare känner till räknas inte sd i detta sammanhang, men de är ju inte riktigt riktiga.) Det kommer sig säkert av att jag jobbar nära politiker sedan många år tillbaka och känner många. Jag anser att vi har så bra politiker som vi förtjänar. (Däremot är jag mycket osäker på om vi har den massmedia vi förtjänar. Det spelar ingen roll hur bra politikerna är om massmedia är en självgod, korrupt, intelligensbefriad skitbransch (för att ta ett exempel).)

Jag tycker också att många politiker är hedervärda för att de bryr sig. Om ingen tog politiska uppdrag, vilket jag i många fall har svårt att se charmen med, så skulle ju ingenting funka. Jo, vi skulle vara i händerna på tjänstemän. Det skulle funka ett tag.

Sen stör jag mig inte heller på Maria Montazami. Inte heller Kristina Lugn, men jag gjorde det i många år. Det har gått över sen jag läst lite av det hon skrivit och intervjuer med henne. Jan Guillou stör mig inte heller och inte Göran Persson. Den senare diggar jag till och med. Detta trots att, eller kanske för att, han påminner om min pappa.

Bloggutmaning

2010-12-14T21:07:00.003+01:00

Jag hade tänkt skriva lite om hur min advent förflyter. Kanske lite om att jag är trött, går och lägger mig vid nio. Skönt.

Många har hoppat på en bloggutmaning som tar en jäklans massa dar där man ska berätta en massa intressant om sig själv och sitt liv. Kul att läsa oftast, men en sån där kan jag inte hoppa på. Jag är alldeles för tillknäppt och hemlig. Men jag kan göra min egen.

Dag ett. Vem/vilka stör du dig på?

Jag kan inte med Carina Berg och Ann Söderlund. Yiak. Med Carina Berg vet jag inte vad det är. Henne har jag undvikit så länge så jag har glömt vad det var. Antagligen var hon flamsig och fjantig. Ann Söderlund får jag mysrysningar av för att hon är så jobbig och verkar ha det jobbigt. Jag läser hennes krönika i mama och undrar hur det egentligen står till. Förfasas och fascineras på samma gång och är så glad över att min hjärna och hela tillvaro är helt annorlunda. Jag skulle nog ha kunnat utveckla detta ännu mer, men den värsta störningen har lagt sig. Men mig och Ann i samma rum, där tror jag att luften skulle skära sig.

Ska väl tillägga att jag förstår att de båda äger nån slags begåvning på att underhålla som i dagens mediasamhälle funkar. Nej tacka vet jag Ria Wägner.